Han ska utveckla framtidens officersprogram

Kommendör Johan Brorson har just tillträtt som ny chef för programledningen för officersprogrammet. Han ska leda utvecklingen av officersprogrammet och se till att utbildningen både håller hög akademisk kvalitet och resulterar i officerare som har den förmåga som krävs för att arbeta i Försvarsmakten.

– Idag finns ibland ett glapp mellan förbandens förväntningar på de nyutbildade officerarna och den utbildning som bedrivs av Försvarshögskolan på uppdrag av regeringen. Det här bör ändras – antingen måste officersutbildningen ändras så att den möter förväntningarna, eller så får vi ändra på förväntningarna så att de matchar officersutbildningen, säger Brorson.

Krav och kritik

Kraven på officersprogrammet är många. I senaste granskningen av Universitetskanslersämbetet (UKÄ) fick den verksamhetsförlagda delen av utbildningen kritik.

– Här måste vi gemensamt bli bättre och det är ett av mina fokusområden, säger Brorson.

Brorson ser studenterna som en nyckel i att utveckla utbildningen och han plöjer just nu genom officersstudenternas egna kursutvärderingar av utbildningen.

– Kadetterna har bra synpunkter på hur vi skulle kunna utveckla och förbättra utbildningen. Många tycker att koordineringen mellan Försvarshögskolans utbildningstid och Försvarsmaktstiden skulle kunna förbättras, så det får vi titta på.

Hur känns det att ha blivit ny chef för officersprogrammets programledning?

– Jättebra. Jag tycker det är en jättefin och ansvarsfull befattning. Att utbilda nya officerare är en av de viktigaste uppgifterna vi har i Försvarsmakten. Det är en särskilt spännande roll att ha just nu, eftersom Försvarsmakten eventuellt ska växa framöver samtidigt som officerskåren har stora pensionsavgångar i närtid. Det är ett stort och ansvarsfullt uppdrag att utbilda Försvarsmaktens blivande chefer på rätt sätt.

Vad är din roll?

– Min roll är tvådelad. Dels ansvarar jag för genomförandet av nuvarande officersutbildningen på grundnivå, att det som planerats blir gjort och kursplanerna följs. Dels ska jag leda den kommande utredningen av officersprogrammets utveckling och kommer ansvara för att implementera det eventuellt förändrade officersprogrammet

Brorson ser sig som en brygga mellan Försvarsmakten som ”beställer” officersutbildningen och Försvarshögskolan som genomför den.

– Vi har ju dels högskoleförordningen som Försvarshögskolan måste följa, dels utbildningstiden som sker inom Försvarsmaktens ram. Att utvecklas till en bra officer handlar inte bara om att ta 180 högskolepoäng – det handlar också om att få rätt inställning, värdegrund och ledarskap. Man ska både utbildas och socialiseras till att bli officer.

Vad kommer du fokusera på under de kommande två åren?

– Jag kommer fokusera på att göra samarbetet mellan Försvarsmakten och Försvarshögskolan så smärtfritt som möjligt, så att officersutbildningen både harmoniserar med Försvarsmaktens behov och Försvarshögskolans krav.

Brorson vill se över förväntningarna på vad nyblivna fänrikar ska kunna.

– Det måste finnas likvärdiga mål och förväntningar hos kadetterna och hos förbanden som vi skickar dem till. Kadetten kanske tror att den utbildas mot en viss befattning, medan förbanden ute i landet tror att kadetten utbildas för en annan befattning. Då blir det problematiskt. Vi ser att förbanden idag förväntar sig att kadetterna ska kunna vissa saker – men de sakerna stämmer inte alltid överens med specifikationerna som vi har fått i utbildningsbeställningen från Regeringen. Det betyder att vi antingen får ändra på officersutbildningen så att den möter förväntningarna, eller så får vi ändra på förväntningarna så att de matchar officersutbildningen. Vilken väg vi ska gå är inte klart än.

Brorson vill också utveckla möjligheterna för lärarna på Försvarshögskolan utbilda på fler nivåer.

– Jag vill göra det attraktivare för lärare att växla mellan att vara lärare på officersprogrammet (OP), Högre Officersprogrammet (HOP) eller annan uppdragsutbildning. En lärare som utbildar i krigsvetenskap på höga operativa nivåer på HOP kan ofta växla till att även utbilda på den lägre taktiska nivån på OP. Lärarna får då en större variation. När jag själv var lärare på FHS 2008-2011 utbildade jag både på stabsprogrammet, chefsprogrammet (numera HOP) och OP. För mig var det mer lärorikt att vara lärare på OP eftersom man tvingades att utveckla sin pedagogik mer. På stabsprogrammet och chefsprogrammet kunde ju alla redan det militära språket och jargonen, men på OP kommer de studerande ofta direkt från soldatnivå och då måste man dessutom lära dem ett helt nytt språk. Det är stimulerande.

Vilka utmaningar ser du för officersutbildningen just nu?

– Vi behöver slipa samordningen mellan Försvarsmakten och Försvarshögskolan – vem gör vad, vem är ansvarig för vad och vem rapporterar till vem. Kvalitetsarbetet i utbildningen måste bli bättre, exempelvis kursvärderingar på VFU-utbildningen, inte minst för att svara upp mot den granskning som UKÄ gjort. Kvalitetsarbetet är främst en fråga för Försvarshögskolan men som påverkar Försvarsmaktens VFU skolor. Jag tycker också att det är viktigt att få Försvarsmakten att förstå vilken kompetens de får i en ny kadett. Försvarsmakten har till del inte släppt tanken om ”NBO-officeren” fullt ut, trots att trebefälssystemet införts.

Regeringen har nyligen beslutat att delar av Försvarets Materielverk (FMV) ska bli en del av Försvarsmakten i januari. Flytten ställer nya krav på officerskårens kompetens, menar Brorsson också.

– Officerare kan behöva bli både krigare och förvaltare, och det kan vara svårt att förena. Dels har vi ett ansvar för statsförvaltning, men vi ska också utbilda krigare – och kriget har andra krav än statsförvaltningen. Ska framtidens officerare både förvalta och kriga, eller behöver Försvarsmakten rikta in kadetterna mot olika områden för att klara båda uppgifterna?

Officersprogrammets akademisering har väckt diskussioner inom officerskåren, men Brorson tycker akademiseringen är en bra sak.

– Jag tycker akademiseringen av OP är nödvändig med tanke på det ändrade omvärldsläget. Sverige har inte längre fasta planer på samma sätt som vi hade förr i tiden, och vi kommer nog aldrig riktigt kunna ha det igen. Omvärldsläget förändras väldigt snabbt, både politiskt och tekniskt, så officerare måste kunna tänka kritiskt och självständigt samt inneha metoder för att bearbeta stora mängder information på kort tid.

Det är däremot inte självklart vilken balans det ska vara mellan teori och praktik på officersprogrammet, tycker Brorson.

– I nuläget har kadetterna mer än två tredjedelar teoretiska studier på Försvarshögskolan och mindre än en tredjedel praktik ute på förbanden. Det gäller för oss att hitta en gyllene medelväg mellan teori och praktik. Det är väldigt viktigt med praktik, för då får man en chans att misslyckas i sin gärning och få feedback för att utvecklas. Men vi måste också ha teori för att ge kadetterna verktygslådan som möjliggör att dra lärdomar av misstagen under praktiken. Man är ju inte expert med en gång.

Hur tror du att officersyrket kommer att se ut om tio år?

– Om tio år tror jag att Försvarsmakten har anammat trebefälssystemet fullt ut. Vi får då tre tydligt definierade befälskategorier: specialistofficerare, officerare och de yngre befälen i form av gruppbefäl. Det kommer leda till en bättre rollfördelning för alla typer av befäl, till skillnad från nu när trebefälssystemet inte är helt implementerat. Vem ska vara ansvarig för den praktiska kunskapen och vem ska vara ansvarig för chefskapet? Där har vi fortfarande inte hittat den optimala fördelningen mellan specialistofficeren, officeren och gruppbefälet. Frågan blir ännu viktigare sett till förvaltningsansvaret som Försvarsmakten får med övertagandet av logistik och förvaltningsfunktioner från FMV. Ska uppdelningen vara att specialistofficeren sköter förvaltningen och officeren insatser, eller ska det vara en mix av de båda? Svaret på den frågan påverkar hur vi utbildar officerare framöver.

Framtidens officer kommer att spendera kortare tid på fler funktioner inom Försvarsmakten än idag, tror Brorson.

– Nu fokuserar Sverige på nationellt försvar igen, och huvudtanken är inte längre att ingå i ett förstärkt kompani som åker ut på utlandsmission. Inom t.ex. armén är det större brigadförband som är i fokus, och då måste man som chef förstå alla funktioner. Det är många pusselbitar som bildar en brigad eller motsvarande inom flygvapnet och marinen. I marinen finns det exempelvis korvetter, minröjare, ubåtar, underhållsfartyg, underhåll på land och så vidare.

– Den framtida officerskollegan kommer därför ha kortare befattningar för chefsträning och funktionsträning än idag. Man kommer lära sig en funktion under en viss tid samtidigt som man tränar ledarskapet. Det kan vara att man under en kortare tid sysslar med indirekt bekämpning, mekaniserade förband, logistik och så vidare. Sen går man vidare. När man väl befordras och leder på bataljons- eller brigadnivå har man då redan provat på det mesta som finns inom den organisation man är satt att leda.

Brorson hoppas också se en tydligare karriärprogression mellan OP och HOP.

– Det behövs ett jämnare och tydligare flöde. När man har läst klart officersprogrammet bör man ha en tydlig karriärväg tills det är dags för HOP.

Hur påverkas officersutbildningen av en förändrad hotbild i omvärlden?

– Jag ser flera omvärldsutvecklingar som är värda att studera närmre; förutom de direkt militära hoten har vi klimatförändringarna, ökad migration, ökad kamp om resurser och den ökande protektionismen som kan leda till att allianser och den strukturella världsordningen havererar. Men omvärlden förändras ju ständigt, och på OP överser vi också kursplanerna regelbundet för att möta utvecklingen. För hundra år sedan på läkarlinjen sågs åderlåtning exempelvis som en lämplig behandling, men så är det inte idag. OP utvecklas på samma sätt i takt med nya forskningsrön och förändrat omvärldsläge.

– Men en större militär förändring vore att vänta om Sverige följer efter USA och gör cyber och rymd till nya försvarsgrenar. Jag tror förvisso inte att rymd blir en egen försvarsgren i Sverige inom de närmsta tio åren, men det är möjligt att cyber blir det. Det skulle i så fall kunna betyda nya linjer på officersprogrammet också, som när flygvapnet kom till under 1900-talet. Det blir roligt att se hur framtiden utvecklar sig.

Kommer officerens roll i samhället att förändras framöver?

– I och med att värnplikten startats upp igen och kan växa inom ett antal år så lär samhällets kunskap om Försvarsmakten och officersyrket att öka. Vet folk i samhället inte om att det finns ett officersprogram att söka till, då får vi inte sökande heller. Men i och med att fler gör värnplikten och pratar med föräldrar och kompisar som inte själva gjort lumpen kommer attraktionskraften förhoppningsvis öka och göra att fler söker sig till Försvarsmakten. Det gäller både militärer och civila befattningar.

– Totalförsvaret kommer troligtvis utvecklas och skapa ett mer robust samhälle, här har officeren mycket att bidra med. Det kan innebära att officeren oftare kommer prata med olika myndigheter, företag, landsting och kommuner i frågor som rör totalförsvaret.

Idag är officersbristen ett problem för Försvarsmakten och bristen lär bli ännu större inför kommande pensionsavgångar.

– Jag tror på ett ökat inslag av civila tjänster i Försvarsmakten i framtiden. Om vi ska växa som Försvarsmakten vill och politikerna kanske också vill, då hinner vi inte producera den numerär officerare som behövs, utan man måste tänka klokt och se över om vissa militära befattningar kan vara civila. Då menar jag inte bara civila på stödavdelningarna, utan även på högre ledande nivåer.

Bristen på officerare har föranlett inrättandet av Särskilda Officersutbildningen (SOFU), som är en förkortad ettårig officersutbildning som kan sökas av de som har en akademisk kandidatexamen om 180 högskolepoäng i bagaget.

– Jag tycker att SOFU är jättebra, det behövs verkligen fler officerare i Försvarsmakten. Försvarsmakten har problem med stora framtida pensionsavgångar och vi har för få officerare och specialistofficerare som nyutbildas i den omfattning som krävs. Rekryteringen går helt enkelt inte ihop om vi bara ska utgå från OP och specialistofficersutbildningen för att ersätta officerarna som slutar. Därför är SOFU bra.

Brorson avfärdar kritiken om att SOFU-officerarna skulle bli mindre kapabla än OP-officerarna.

– SOFU-officerare kommer säkert få specialistroller inledningsvis, men beroende på coaching och intresse tror jag de kommer kunna göra ett lika bra jobb som en OP-officer. De har ju redan en utbildning, och får helt enkelt se till att tillgodogöra sig det en OP-examinerad kan.

Brorson tror att SOFU-officerare och OP-officerare kommer att arbeta med lite olika saker.

– SOFU-officerarna kommer kanske inte kunna ta alla befattningar som en OP-examinerad kan, men ändå det stora flertalet. Som jag ser det ska SOFU-officerarna inte komma in och leda insatsförband inledningsvis, utan de kommer vara på högre centrala staber, försvarsgrensstaber, och bataljonsstaber. Högkvarteret kommer ju ha nytta av många SOFU-officerare, och dessa möjliggör för fler OP-studerande att ta stridande ledningsbefattningar.

Johan Brorson efterträder överste Ingemar Gustafsson som gått i pension.

Fakta om Johan Brorson

Vem är du?

–Jag är en marinofficer med två barn, och två katter. Jag bor med familjen i Traneberg i Stockholm, vi har även en sommarstuga på västkusten. Eftersom vår lägenhet ligger på andra våningen har vi förmodligen Stockholms längsta kattstege – 9 meter lång.

Brorson har inte så många egna fritidsintressen, men hans barn har desto fler. Hans fritidsintresse har därför blivit att skjutsa barnen till deras fritidsintressen. När han väl får lite tid över så gillar han att fiska eller modifiera hi-fi-utrustning. Han skruvar på allt från förförstärkare till högtalare. Familjen låter honom inte testa ljudsystemen hemma i lägenheten, men det blir desto högre volym när han besöker sommarstugan.

Brorson har närmast varit chef för Försvarslogistik Förband (FLOG FÖRB) på Högkvarteret. Han har en lång karriär inom Försvarsmakten bakom sig, och började som eldledningstekniker på patrullbåt i marinen under värnplikten.

– Efter värnplikten läste jag officersprogrammet som systemtekniker i Karlskrona. Jag blev därefter telebefäl på korvetten Gävle under många år, innan jag läste stabsprogrammet. Sen var jag chef för underhållsenheten på 2. Ytattackflottiljen som det hette då. Där började mitt intresse för logistik. Jag studerade vidare på chefsprogrammet 2002-2004, och arbetade civilt som utvecklingsingenjör på SAAB Aerotech under ett år. Sen återvände jag till Försvarsmakten för att jobba med ledningssystem, och gjorde utlandstjänstgöring på ML01 i Cypern och Libanon. När jag kom hem blev jag chef för M6 (Ledningssystem) på marinens taktiska stab i Högkvarteret. Jag utbildade därefter på FHS 2008-2011 i militärteknik på alla utbildningsnivåer. Därefter blev jag krigsförbandschef på 43. Underhållsdivisionen på Berga. Efter fyra år på Berga utnämndes jag först till stabschef på HKV PROD försvarslogistik (PROD FLOG) och sedan till chef för Försvarslogistik Förband (PROD FLOG FÖRB) på Högkvarteret. Och nu är jag här igen, på Försvarshögskolan.

Brorsons intresse för logistik kommer från fartygsvärlden. Genom åren har han utbildat många yngre befäl och värnpliktiga i att sköta tekniska system och reparera fartygen. Han har nästan gjort allt på ett fartyg utom att köra fartyget, säger han.

– När jag hade värnpliktiga på 90-talet var min målsättning att rekryterna skulle bli så självgående och kunniga om systemen att de inte behövde mig som chef. Alla funktioner på ett fartyg måste ju fungera även om chefen skulle bli sjuk, skadad eller till och med skjuten. Den ledarstilaren behåller jag än idag. Coachning, distribuerat ansvar och tillit är viktigt för mig.