”Att koordinera detaljer kan bli skadligt”

Hans Liwång är ny professor i försvarssystem, ett ämne i navet mellan teknikutveckling, försvar och stora samhällsfrågor. Han tror på mångfald och diversifiering för att skapa robusthet i viktig infrastruktur.

Försvarssystem inrättades som nytt ämne vid Försvarshögskolan 2019, och Hans Liwång är först att utnämnas till professor i ämnet.

– Det unika är att vi är intresserade av interaktionen mellan teknik och samhälle, just där de möts inom försvars- och säkerhetsfrågor. Där finns många viktiga samhällsutmaningar, som AI och utvecklingen inom rymddomänen, säger Hans Liwång.

Den nya befattningen förändrar inte så mycket i vardagen, menar han. Men som professor för ett nytt ämne medföljer ett ansvar att representera det, samtidigt som det gäller att ha en egen profil.

– Den balansen tror jag är viktig, och svår.

Utmaningar under ytan

Hans Liwångs forskning kretsar kring relationen mellan försvar och infrastruktur, riskhantering, sjöfart och sjösäkerhet. Kärnan i hans intressen är hur den marina arenan interagerar med det moderna samhället, och försvar och säkerhet är ett område där den interaktionen sker.

– Försvar och säkerhet är viktiga frågor i relation till samhällsutveckling. De är inte viktiga för sin egen skull, utan i relation till andra saker vi behöver göra, säger Hans Liwång.

Den marina arenan innebär andra utmaningar för infrastruktur än de som finns på land. Det kan exempelvis röra sig om kablar för el eller datatrafik. Under havsytan är det lätt att gömma sig för eventuella fientliga aktörer, bland annat på grund av korta räckvidder för sensorer och svårigheter att kommunicera. Att hitta och stoppa sabotage till havs är därför extra resurskrävande. Detsamma gäller olyckor, som står för majoriteten av alla störningar.

– Vi måste förstå utmaningarna bättre för att kunna nyttja havet som plats för infrastruktur, säger Hans Liwång.

Han inledde sin karriär på Försvarets materielverk där han jobbade med militära fartyg, som Visbykorvetten, där han var ansvarig för signaturanpassningen. 2015 disputerade han på Chalmers med en doktorsavhandling om riskbaserade metoder för fartygs- och sjöfartsskydd.

Han har också en civilingenjörsexamen från KTH, och jobbar fortfarande deltid där med marina system.

Tror på mångfald av lösningar

Drönarflygningarna över Arlanda, skadorna i skrovet på Estonia, stridsbåtar som skänks till Ukraina och sabotaget av gasledningen Nord Stream. Det är några av alla ämnen Hans Liwång har fått uttala sig om i media de senaste åren.

Samhällsutvecklingen har höjt förväntningarna på vad Försvarshögskolan ska leverera, tycker han.

– Man behöver inte längre förklara varför man håller på med försvar och säkerhetsfrågor, utan plötsligt anses det ha ett egenvärde. Försvarshögskolan har gått från att vara litet nischat lärosäte i skymundan till att ibland ses som ett lärosäte som ska lösa alla problem. Det ger utmaningar i arbetsvardagen.

Svensk samhällsviktig infrastruktur är i allmänhet motståndskraftig, menar Hans Liwång. Att den är så varierad gynnar Sverige.

– Att det är olika aktörer, tekniker, platser, gör att infrastrukturen är robust och minskar sannolikheten att den ska slås ut av en olycka eller av sabotage i krig. Samtidigt tror jag att man skulle kunna diversifiera ännu mer inför framtiden.

På nationell nivå pratas det mycket om att samordna och koordinera, att ha en enhetlig strategi för samhällsviktig infrastruktur. Det är visserligen bra när det gäller hur staten ska jobba med frågorna i stort. Men det betyder inte att tekniska lösningar hela tiden måste samordnas, påpekar Hans Liwång. Det kan motverka den fantasi som behövs för att få en mångfald lösningar.

– Om man koordinerar i detaljer kan det bli skadligt. Det är viktigt att andra än de som redan tänkt också får tänka till, så att lösningarna blir robusta, säger Hans Liwång.

Viktigt värdera framtida osäkerhet

Just nu arbetar Hans Liwång med ett internationellt och delvis Natofinansierat forskningsprojekt om framtidens infrastruktur, HEIST. Syftet är att få fram tåligare sätt att bedriva telekommunikation och dataöverföring på, genom att använda redan existerande infrastruktur på havsbotten och i rymden.

Projektet innebär samarbete mellan en handfull olika internationella lärosäten och discipliner, med allt från statsvetare och jurister till ingenjörer och personer som arbetar med försvarssystem.

– Man tänker att det är den tekniska frågan som är svårast att lösa. Men det svåraste är snarare vem som har rätt att fatta beslut. Funktionen att skicka datatrafik en annan väg, var ska den placeras?

Ett annat stort intresseområde för Hans Liwång är riskbaserat beslutsfattande. Han beskriver det som ett sätt att hitta balanserade lösningar, där kärnan består i att undersöka sannolikheter att något skadligt händer och möjliga konsekvenser av det, men också osäkerheter i bedömningar om framtiden.

– En vanlig brist när vi pratar samhällsutveckling är att vi tittar på den senast inträffade krisen, som pandemi eller krig. Med riskbaserat beslutsfattande väger man ihop kunskaper från flera händelser utifrån samma förutsättningar, för att undvika att ta snabba beslut baserade på den senaste krisen.

Mer om ämnet försvarssystem

Mer om masterprogrammen Innovation, försvar och säkerhet