Ny inköpsmodell utformad för Försvarsmaktens behov

I sin avhandling utvecklar Thomas Ekström en ny modell för inköpstrategier utifrån Försvarsmaktens och offentliga organisationers behov.
– Myndigheter och organisationer med beredskapskrav har andra behov än till exempel privata företag. Den här modellen tar hänsyn till deras speciella förutsättningar, säger han.

Att öka den operativa krigföringsförmågan har hög prioritet i den nuvarande försvarspolitiska inriktningen, vilket får konsekvenser för militära försörj­ningskedjor. Thomas Ekström, lärare vid militärvetenskapliga institutionen, Försvarshögskolan, undersöker i sin avhandling hur en modell för inköp som är praktiskt användbar för försvarsmyndigheter och offentliga organisationer kan utformas.

En utveckling av portföljmodellen

Han utgår från den så kallade portföljmodellen, som utvecklades på 1980-talet och fick stort inflytande inom inköp. Grundaren, Peter Kraljic, menade att företags inköpsfunktioner måste ligga på en strategisk nivå för att säkerställa varuflödet.

– I min forskning har jag tittat på hur man kan anpassa den här modellen till militära eller offentliga organisationer. Det finns ju en helt annan drivkraft inom det offentliga där man använder pengar för att leverera varor och tjänster, medan företag säljer varor och tjänster för att tjäna pengar och skapa vinster till sina aktieägare, säger Thomas Ekström.

Portföljmodellen utgår från begreppen segmentering och differentiering. Differentiering handlar om att försörjningskedjor ska utformas på olika sätt, eftersom olika typer av varor är olika svåra att få fram. För att kunna göra det måste man tidigare ha bestämt sig för en viss klassificering av olika typer av produkter, en så kallad segmentering.

– Vissa förnödenheter som Försvarsmakten behöver är sådant som finns i samhället och är enkelt att få tag i, medan andra varor är mer specialiserade och tar lång tid att producera. Man kan inte hantera allting lika och måste utforma försörjningskedjorna så att de passar behoven, säger Thomas Ekström.

Den vanligaste formen av portföljmodellen har två dimensioner med två olika värden var. Det ger en fyrfältsmodell med fyra olika strategier som man kan agera utifrån.

– Det blir ett ganska trubbigt instrument, och det har länge funnits en akademisk debatt om hur många dimensioner och värden de här modellerna ska ha. I min forskning har jag därför tittat på hur man skulle kunna göra för att utveckla en ny modell i den här kontexten.

Dynamisk utformning som kombinerar två perspektiv

Två så kallade Delphi-studier, där olika intressenter anlitas för att besvara ett antal frågor om hur en ny modell borde se ut, och efterföljande workshops mynnar ut i en ny modell med tre dimensioner, till skillnad från de tidigare två, med fler handlingsstrategier för de produkter som brukar vara svårast att leverera. Modellen föreslås också bli dynamisk, till skillnad från de flesta traditionella modeller som är statiska.

– I statiska modeller gör du din segmentering, och hamnar i ett läge där du får stanna och agera utifrån det, oavsett vad som händer i omvärlden. I den här dynamiska modellen finns det redan efter den första segmenteringen ett antal taktiker du kan använda för att förflytta dig i modellen för att optimera din situation. Den är också dynamisk avseende förändringar i omvärlden.

Den föreslagna modellen kombinerar även två perspektiv som lyfts i den akademiska debatten; huruvida modellen ska vara preskriptiv, det vill säga rekommendera ett sätt att agera, eller om den ska fungera som ett underlag för diskussion för beslutsfattare.

– Här kommer vi fram till att vi faktiskt inte behöver välja, modellen kan vara både och. För rutinprodukter föreslås modellen vara preskriptiv och för andra segment blir underlaget ett ingångsvärde för diskussioner mellan de som står för behovssidan och de som har insikt i marknadens förmåga att leverera. Då kan man diskutera sig fram till bästa möjliga lösning och inte vara slav under en modells rekommendationer. Så på många olika sätt är den här modellen flera steg bort ifrån traditionella modeller, säger Thomas Ekström.

Inköpsmodellen är utformad med den svenska Försvarsmakten i åtanke, men Thomas Ekström menar att den kan vara intressant även för andra länders försvarsmakter och försvarsorganisationer, liksom för offentliga organisationer som har beredskapsansvar.

– Avhandlingen bidrar också till forskningsfältet inom supply chain management och till metod­utveckling genom att undersöka hur forskare kan utnyttja två paneler i Delphistudier för att förbättra forskningens validitet, säger Thomas Ekström.

Josefin Svensson