Kvinnodominerade arbetsplatser får mindre inflytande vid samverkan i krisberedskapssektorn

En ny studie pekar på att kvinnodominerade arbetsplatser utsätts för olika former av utestängningsstrategier när de samverkar med andra organisationer och myndigheter inom krisberedskapssektorn.
– Resultaten pekar på strukturella problem där framför allt regionerna, som är har en hög andel kvinnliga medarbetare, råkar ut för olika typer av exkluderingsstrategier, säger Aida Alvinius.

I en artikel som nyligen publicerats i Journal of Risk Research undersöker forskare från Försvarshögskolan de processer som påverkar samverkan mellan olika organisationer inom krisberedskapsfältet. Resultaten baseras på intervjuer med 23 personer som arbetar som tjänsteman i beredskap vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), regioner och länsstyrelser. Intervjuerna genomfördes under perioden januari till maj 2018.

– Vi har ställt frågor om deras roll och samverkansarbete ur ett genusperspektiv. Resultaten pekar på strukturella problem där framför allt regionerna, som har en hög andel kvinnliga medarbetare, råkar ut för olika typer av förminsknings- och exkluderingsstrategier, säger Aida Alvinius, universitetslektor i ledarskap vid Försvarshögskolan.

Rollen som tjänsteman i beredskap blev allt vanligare vid svenska myndigheter efter tsunamikatastrofen 2005 och det är den funktionen som tar emot larm om allvarliga händelser. Rollen innebär ofta att fatta beslut och samordna det inledande krisberedskapsarbetet innan övriga delar av organisationen kommit igång.

Maskulinisering och militärisering

För att förklara varför regionerna i högre grad exkluderas och osynliggörs vid samverkan med andra organisationer och myndigheter pekar forskarna på två processer; militärisering och maskulinisering.

– När Försvarsmakten trappade ned sin verksamhet från slutet av 1990-talet rekryterades militär personal till den civila krishanteringssektorn, vilket har präglat arbetsprocesser, organisationskultur och språkbruk. Förtroendet för uniformerad personal växte och har resulterat i ett ökat tolkningsföreträde och utrymme för den här yrkesgruppen, på bekostnad av civila tjänstemän, säger Aida Alvinius.

Även maskulinisering identifieras i studien som ett tecken på asymmetrisk samverkan då en samverkanspart, ofta kvinnor eller män från kvinnodominerade verksamheter, underkastas manligt dominerande befattningar eller organisationer.

– Befintlig forskning inom krishanteringsområdet betonar särskilt att kvinnligt och manligt kodade sociala roller förstärks i en akut situation och krishantering tenderar att ses mestadels ur ett manligt perspektiv, säger Aida Alvinius.

Mindre resurser och inflytande

Både militäriseringen och maskuliniseringen av krishanteringssektorn ligger alltså bakom utfallet att kvinnodominerade verksamheter tycks bli utestängda från samverkan med andra krishanteringsaktörer.

– Den här exkluderingen visar sig bland annat genom att de kvinnodominerade yrkesgrupperna tilldelas mindre resurser och inte få vara med och tycka till om arbetet trots sin betydelse i samhället, säger Aida Alvinius.

Hon betonar dock att ytterligare studier behövs, och att intervjuerna som studien baseras på genomfördes före covid-19 pandemin.

– Vi har kunnat se att pandemin har påverkat den här maktasymmetrin och satt regionerna på kartan som en primär krishanteringsaktör, men det här är något som får bli föremål för framtida studier.

Josefin Svensson