Försvarsministern besökte Försvarshögskolan

Det var ett späckat schema med krigsspel och möten under försvarsminister Pål Jonsons besök på Försvarshögskolan den 26 april, som avrundades i den för dagen fullsatta Sverigesalen.

– Kul att vara tillbaka på FHS, inledde försvarsminister Pål Jonson och såg ut att trivas i talarstolen på sitt tidigare lärosäte.

Sedan rev han av sina tre viktigaste punkter för Sverige; medlemskap i Nato, stöd till Ukraina och utvecklingen av totalförsvaret samt att stödet till Ukraina är i absolut centrum under det svenska ordförandeskapet.

– Sverige och Europa befinner sig i ett av de allvarligaste säkerhetspolitiska omvärldslägena sedan andra världskrigets slut. Vi har ett fullskaligt krig i Europa med en betydande risk att Ryssland lyckas genomföra en fullskalig invasion på tröskeln till Nato-territorium.

Tre utmaningar: Upprustning, stötta Ukraina och Nato

Försvarsministern uttryckte också att Sverige är en betydande aktieägare i Rysslands krig mot Ukraina. Både politiskt och moraliskt, men inte minst för att vi har gjort stora ansträngningar från svensk sida för att stötta Ukraina även militärt. Enligt försvarsministern uppgår det sammanlagda värdet på det stöd som vi skickat till Ukraina till nästan 17 miljarder kronor.

– Om jag då får säga till de som avskriver det ryska hotet, att Ryssland kommer att fortsätta att vara en krånglig och farlig granne under överskådlig tid. Och därför måste vi stärka vårt territorialförsvar men vi måste också få ett fullvärdigt Nato-medlemskap.

Försvarsministern lyfte tre utmaningar som Sverige står inför:

• upprustning av försvarssystemet, som påbörjades redan 2020,
• att med full kraft fortsätta stötta Ukraina så att de kan vinna kriget och återfå sin territoriella integritet och sin frihet,
• och genomföra den största doktrinära förändringen av svensk säkerhets- och försvarspolitik genom att framgångsrikt integrera Sverige i Nato.

– ­Det här är inte enkelt. Vi måste balansera ett antal frågor samtidigt som det försämrade säkerhetsläget ställer väldigt höga krav på det aktiva försvaret. Försvarsmakten idag opererar och agerar i det som heter ”beredskapsanpassningar”. Det innebär att man flyttar runt sina förband och resurser, vilket tar mycket tid och kraft i förhållande till utbildningsuppdraget. Det andra är naturligtvis att Nato-integrationen också tar tid och kraft och kommer att påverka inte minst behovet och rekryteringen av officerare.

”The right thing to do och the smart thing to do”

– Jag brukar beskriva Ukraina som Europas sköld mot ett alltmer aggressivt Ryssland och när vi stöttar Ukraina så riskerar vi naturligtvis Sveriges säkerhet. Men det handlar om anständighet, medmänsklighet, om folkrätten men också om en investering i vår egen säkerhet.

Försvarsministern beskriver stödet till Ukraina som helt unikt med tanke på den korta tid som kriget hittills pågått.

– Det innebär att vi tagit ungefär 20 procent av försvarsbudgeten under året varför det har betydande påverkan på vår tillväxt. Det har fungerat för att Försvarsmakten har haft möjlighet att få additionella medel för att inte tappa i sin egen tillväxt.

Han förklarar att vår långsiktiga militära tillväxt naturligtvis kommer att påverkas av vårt stöd till Ukraina. Men att det vore en ännu större risk att inte stötta Ukraina.

– Stödet till Ukraina är både ”the right thing to do och the smart thing to do”, skulle jag vilja påstå.

Prioriteringar för vårt EU-ordförandeskap

Även när det gäller ordförandeskapet i EU lyfter försvarsministern att en av de viktigaste prioriteringarna är att stötta Ukraina. En annan fråga som han lyfter fram är det gemensamma ramverket för EU:s säkerhets- och försvarspolitik samt en gemensam strategi för säkerhet och försvar i rymden. Den tredje punkten handlar om partnerskap.

– Partnerskap är viktigare än någonsin när vi och Finland vill bli fullvärdiga medlemmar i Nato. Men det är skillnad mellan partnerskap och medlemskap. Helt uppenbart är det så att Nato stödjer sina partners. Men man försvarar sina medlemmar. Det är också en realitet som man är tvungen att förhålla sig till.