LVU-kampanjen belyser sårbarheter i samhället

Den så kallade LVU-kampanjen exponerar en omfattande sårbarhet i det svenska samhället i form av avsaknaden av tillit mellan svensk offentlig förvaltning och vissa invånare – vilket i sin tur exploateras av utländska aktörer. Det är en av slutsatserna i en ny rapport, som också pekar på att den svenska och internationella dimensionen av kampanjen inte går att separera.

Rapporten är gjord på uppdrag av Myndigheten för psykologiskt försvar och kartlägger LVU-kampanjens uppkomst och utveckling, både i Sverige och internationellt.

– Det är tydligt att grunden för frågans spridning lades i Sverige redan under sommaren 2021. Den svenska proteströrelsen uppstod inte i ett vakuum, utan baseras på en känsloladdad fråga och oro som funnits under en längre tid, säger Linda Ahlerup, analytiker vid Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet (CTSS), Försvarshögskolan, som skrivit rapporten tillsammans med Magnus Ranstorp, docent och forskningsledare vid CTSS.

Misstro gentemot svenska myndigheter, rättsväsendet, och olika former av kommunal verksamhet – som exempelvis socialtjänsten – är inte ett nytt fenomen och har särskilt uppmärksammats i relation till utsatta områden. Fenomenet är inte heller nytt i ett internationellt sammanhang, utan liknande narrativ har riktats mot ett flertal länder sedan flera år tillbaka.

Beskriver kampanjens förlopp och aktörer

Rapporten redogör för kampanjens uppkomst och utveckling – både i Sverige och internationellt. Studiens empiriska material består framför allt av innehåll från öppna sociala medier på ett flertal olika språk – främst på arabiska och svenska, men till viss del också på turkiska. Rapporten analyserar även de narrativ som förekommer, samt diskuterar utmaningar och tänkbara åtgärder för svensk offentlig förvaltning.

Det var i början av 2022 som den otillbörliga informationspåverkanskampanjen i relation till den svenska socialtjänsten samt Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) uppmärksammades på bred front. Flera olika aktörer i Sverige förenades inledningsvis på sociala medier samt genom fysiska demonstrationer och frågan fick omfattande spridning internationellt.

– Detta utvecklades sedan till det som benämnts som den största påverkanskampanjen som Sverige någonsin träffats av, säger Linda Ahlerup.

I kölvattnet av kampanjen har det förekommit hat och hot mot svenska offentliga institutioner och enskilda socialsekreterare, samt uppmaningar till våld och terrorattentat. Även aktörer med kopplingar till radikalislamistiska miljöer – inklusive våldsbejakande sådana – har bidragit till att sprida denna form av narrativ.

– Den svenska och internationella dimensionen av kampanjen går inte att separera. Att den får en så omfattande spridning beror bland annat på att utländska individer med miljontals följare på sociala medier lyfter frågan, i kombination med en omfattande utländsk medierapportering, säger Magnus Ranstorp.

Narrativ om LVU, socialtjänsten och Sverige

Ett av de mest tongivande narrativen i kampanjen handlar om att omhändertaganden enligt LVU baseras på lösa och felaktiga grunder, och att socialtjänsten och svenska myndigheter specifikt riktar in sig på att omhänderta barn med utländsk bakgrund och muslimsk trosuppfattning – samt att detta utgör en form av strategi. Ett annat centralt narrativ är att omhändertaganden enligt LVU likställs med en form av kidnappning och att svenska offentliga institutioner därmed kidnappar barn – och framför allt muslimska barn.

– En viktig aspekt att ha i åtanke är att det har funnits väldigt få motkrafter i förhållande till den desinformation och de narrativ som har främjats och spridits internationellt. De aktörer som försökt motverka sådana felaktiga uppgifter har också utsatts för hat och hot. Svenska muslimska civilsamhällesorganisationer har exempelvis på ett tydligt och ansvarstagande sätt tagit avstånd från hat- och desinformationskampanjen, men har utsatts för omfattande kritik internationellt, säger Magnus Ranstorp.

Frågan har dock inte uppstått i ett vakuum, utan bör ses i relation till några av de sårbarheter och konfliktytor som finns i det svenska samhället, som förekomsten av misstro mot svenska offentliga institutioner och värderingskrockar mellan till exempel kulturella och religiösa förväntningar respektive rättsliga principer i ett demokratiskt samhälle.

– Arbetet mot desinformation måste därför kombineras med förebyggande arbete mot de underliggande faktorer som gör att den här typen av kampanjer får spridning. Det handlar bland annat om förtroendeskapande åtgärder och ökad kunskap om de konfliktytor som finns i relation till olika värderingar. Här krävs koordinerade insatser från svenska myndigheter och kommuner på en helt annan nivå än vad som sker i dag, säger Linda Ahlerup.