Feministiska perspektiv på inbördeskrig

Jenny Hedström, docent och biträdande universitetslektor i krigsvetenskap, forskar om genus och inbördeskrig med ett särskilt fokus på Myanmar. Just nu är hon aktuell med en studie som granskar hur FNs agenda för kvinnor, fred och säkerhet påverkat fredsbyggandet och de politiska reformer som föregick militärkuppen i Myanmar för ett år sedan.

När vi träffas över Zoom för en intervju i början av februari 2022 har årsdagen för militärkuppen i Myanmar precis passerat. Det var den 1 februari 2021 som militären återigen tog makten, efter att landet under senare år rört sig i en mer demokratisk riktning. Jenny Hedströms intresse för Myanmar väcktes när hon efter sin masterutbildning i statsvetenskap vid London School of Economics reste till den thailändska gränsen för att jobba som volontär i en skola för kvinnliga aktivister i exil.

– Tanken var att jag skulle stanna i tre månader, men jag blev kvar i fyra år och arbetade med en burmesisk kvinnorättsorganisation som drev en skola både för aktivister och migrantarbetare. Vid den här tiden bedrevs huvuddelen av landets opposition vid gränsen, och den här organisationen hade en central roll i att lyfta genusfrågor inom exilrörelsen.

Genus och inbördeskrig

Hennes forskningsintresse bottnar i erfarenheterna från Myanmar, dit hon återvänt flera gånger under åren.

– Skälet till att jag började forska var att det jag såg på plats inte reflekterades varken i policy eller i vetenskapliga artiklar. Jag förstod inte riktigt varför, och ville ta reda på mer.

Det mesta hon läste var skrivet ur ett manligt perspektiv, men de soldater hon mötte i sitt arbete var alla kvinnor. Den litteratur hon läste om kvinnorörelser stämde inte heller överens med den verklighet hon såg i Myanmar.

– Kvinnorörelser beskrevs nästan alltid som pacifistiska, men jag arbetade ju med kvinnliga soldater. Jag ville förstå varför de inte var representerade i det jag läste, och det var sådana frågor jag sedan undersökte i min doktorsavhandling.

Hon flyttade tillbaka till Sverige 2008 och började senare arbeta med mångfald och genus vid den internationella organisationen Idea (International Institute for Democracy and Electoral Assistance).

– Jag skrev en del om Myanmar, både inom ramen för jobbet och utanför. När jag sedan fick erbjudande om en doktorandtjänst kändes det lockande att få mer tid för skrivande som inte bara var policyrelaterat.

Efter tre år vid Monash University i Melbourne, Australien, och en doktorstitel i bagaget blev hon erbjuden en tjänst vid Umeå universitet, bland annat inom ramen för forskningsprojektet Varieties of Peace där hon fortfarande ingår. Det följdes av ett år som post dok i genusvetenskap vid Örebro universitet innan hon i januari 2021 anställdes som biträdande universitetslektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan.

– Att jag skulle börja jobba vid Försvarshögskolan fanns inte riktigt på radarn från början, men när jag såg att Annick Wibben rekryterats som ny professor och planerade att bygga upp ett forskningscenter inom genus, fred och säkerhet blev jag intresserad och sökte mig hit. Det är väldigt spännande att jobba nära professionen och att arbeta med kritisk feministisk forskning inom krigsvetenskap. Det ger många nya perspektiv, vilket är nyttigt.

Tillsammans med Annick Wibben, Anna Lindh-professor i genus, krig och säkerhet, biträdande universitetslektor Leena Vastapuu och doktoranden Emma Fredriksson är målet att skapa en miljö för forskning och utbildning inom genus, fred och säkerhetsstudier vid Försvarshögskolan.

– Min dröm är att få vara med och bygga upp ett forskningscentrum med fokus på feministiska kritiska perspektiv på inbördeskrig, säger hon.

Flera forskningsprojekt på gång

Förutom arbetet inom genus, fred och säkerhet vid Försvarshögskolan deltar Jenny Hedström också i ett forskningsprojekt om hur genusexpertis byggs upp och operationaliseras i fredsinsatser. Projektet finansieras av Vetenskapsrådet och leds av Umeå universitet.

– Här ligger fokus också på Myanmar. Vi tittar på vem som erkänns och har betydelse i genusfrågor - vem är det som lyssnas på och inkluderas?

Projektet har nyligen publicerat en vetenskaplig artikel som granskar vad FNs agenda för kvinnor, fred och säkerhet fick för konsekvenser i Myanmar under de år av politiska reformer föregick militärkuppen för ett år sedan. Analysen visar att det är de kvinnor drabbats värst av väpnade konflikter som haft minst möjlighet att påverka och dra nytta av FNs agenda för kvinnor, fred och säkerhet i Myanmar, och att internationellt bistånd ofta bidragit till att förstärka dessa mönster.

– I dag, efter militärkuppen, är det många internationella givare som omprövar tidigare strategier och söker nya sätt att ge bistånd utan att stödja militärregimen. Det finns därför just nu en möjlighet att hitta nya vägar för att bidra till fredsbyggande på ett sätt som tar konfliktdrabbade kvinnors kunskap och röster på allvar, vilket är avgörande för en hållbar, och feministisk, fred.

För att göra forskningsresultaten mer tillgängliga och användbara för internationella biståndsgivare har projektet även publicerat en policy brief som bygger på artikeln, och en bok är på gång så småningom.

Jenny Hedström leder även ett eget forskningsprojekt som finansieras av Vetenskapsrådet där hon tittar på kvinnors hushållsarbete i väpnade konflikter.

– Vi skulle ha startat arbetet för ett år sedan, men på grund av militärkuppen har vi fått planera om lite och bredda det empiriska underlaget. I stället för att bara titta på Myanmar fokuserar vi nu istället på kvinnors arbete i rebellgrupper runt om i världen. Nu i mars arrangerar vi en workshop med flera internationella deltagare som arbetar med de här frågorna.

Etiska aspekter på forskning under pågående konflikter

Hur man på ett etiskt sätt kan genomföra forskning i ett land där det pågår ett fullskaligt inbördeskrig är något som Jenny Hedström funderat mycket på det senaste året.

– Är det mer etiskt att ta en paus då, när ens kollegor och vänner i landet flyr för sina liv? Eller är det just då man ska forska och samla in olika perspektiv för att göra deras röster hörda? Det är frågor som upptagit mig en hel del. Inom feministisk forskning handlar mycket om etik, men jag tycker inte att frågan alltid lyfts så mycket som den borde inom andra områden.

Hon genomför nästan alltid sin forskning i fält och arbetar kvalitativt med intervjuer och samarbeten med lokala medarbetare.

– Jag har en forskningsidé när jag åker ut, men den förändras nästan alltid av sådant jag ser på plats, under forskningsprocessen och i diskussion med andra.

Hur man kan genomföra kvalitativ forskning digitalt är en annan aspekt som hon funderar mycket över, särskilt med tanke på covid-19-pandemin som påverkat möjligheterna att resa och arbeta utomlands.

– Förutom militärkuppen har det här varit den största utmaningen de senaste två åren. Det finns så mycket som man ser på plats som man missar när man till exempel gör en intervju digitalt, säger hon.

Politiskt engagemang och aktivism

Under åren har hon arbetet nära burmesiska aktivister som varit en del av den politiska oppositionen i landet och hon menar att det finns ett visst mått av aktivism även i det hon själv gör.

– Jag tycker att min forskning är politisk och att den ska vara det, men det tycker inte alla. Det skulle snarare vara oetiskt att inte engagera sig, menar jag.

Konkreta exempel på vad hon menar med aktivism är att hon till exempel arbetat nära oppositionen i Myanmar och hjälpt till att bygga upp den alternativa utbildningssektorn i landet.

På frågan vad som driver henne kommer svaret snabbt – det handlar om nyfikenhet.

– När någonting inte stämmer, eller när det är något som tas för givet som inte borde göra det blir jag intresserad och vill veta mer. Det feministiska perspektivet i min forskning är ett exempel på det. Det handlar ju mycket om makt, vilka frågor som syns och inte syns och hur maktstrukturer fungerar. Politik och internationella relationer handlar ju väldigt mycket om makt, och där tycker jag att feministisk forskning ligger i framkant.

Josefin Svensson