Begrepp och lagrum för krisberedskap och totalförsvar

LSO är en förkortning för lagen (21003:778) om skydd mot olyckor. Lagen tar sikte på att skydda människors liv och hälsa, egendom och miljön. Lagen innehåller bl.a. bestämmelser om kommunal och statlig räddningstjänst. LSO gäller genom hela hotskalan, även i krig.

LEH är en förkortning för lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap. Lagen syftar till att kommuner och regioner ska minska sårbarheten i sin verksamhet och ha en god förmåga att hantera krissituationer i fred. Kommuner och regioner ska därigenom också uppnå en grundläggande förmåga till civilt försvar. LEH gäller genom hela hotskalan, även i krig.

PL är en förkortning för polislagen (1984:387). Lagen beskriver polisens uppgifter och förhållningssätt till bl.a. våldsmonopolet. Lagen är tillämplig genom hela hotskalan, även i krig.

IKFN är en förkortning för förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, m.m. (IKFN-förordning). I IKFN finns bestämmelser som ger Försvarsmakten och dess personal långtgående mandat fram till dess att regeringen förklarat riket i krig. Då upphör IKFN att gälla och Försvarsmakten ska då agera i enlighet med krigets lagar och vad regeringen beslutar.

Krisberedskap är det system som aktiveras vid samhällsstörningar fram till dess att regeringen fattar beslut om höjd beredskap. En samhällsstörning kan vara händelser som översvämningar, skogsbränder, pandemier, storskaliga cyberattacker som inte kan kopplas till någon statsaktör osv. Under skärpt beredskap samspelar krisberedskapssystemet och totalförsvaret, men när högsta beredskap råder så hanteras alla former av samhällsstörningar inom ramen för totalförsvarssystemet.

Totalförsvar är det system som aktiveras och blir operativt när regeringen fattar beslut om höjd beredskap. Totalförsvar är all verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Totalförsvaret består av militärt försvar och civilt försvar. Fram till dess att det råder höjd beredskap består totalförsvaret enbart av planering. Totalförsvarssystemet kan även vara aktiverat efter krig, om regeringen beslutar att det fortfarande ska råda höjd beredskap.

Gråzon är inget juridiskt begrepp men brukar användas för att beskriva ett tillstånd som inte helt fullt innebär krig, men då inte heller fullständig fred kan anses råda. Exempel på aktiviteter i gråzon är underrättelseinhämtning, påverkansoperationer och cyberattacker. Gråzonsaktiviteter genomförs över hela hotskalan. Ett annat ord för detta är skymningsläge.

Samhällsstörning innebär företeelser och händelser som hotar eller ger skadeverkningar på det som ska skyddas i samhället, exempelvis människors liv och hälsa.

Krig har traditionellt kopplats till att två stater använder väpnat våld mot varandra för att uppnå specifika syften eller vinster, där vinnaren av kriget kan diktera villkoren för den förlorande parten. Någon definition av krig finns emellertid inte, huruvida krig råder är till stor del ett politiskt beslut.

Krigsfara saknar, liksom krig, en rättslig definition. Beslutet om att krigsfara råder är till stor del ett politiskt ställningstagande, där bedömningen utgår från att ett fientligt angrepp på landet bedöms vara förestående.

Höjd beredskap är ett samlingsnamn för beredskapsgraderna skärpt beredskap och högsta beredskap. Höjd beredskap används för att stärka landets försvarsförmåga. Vid krig råder automatiskt högsta beredskap. Beslut om höjd beredskap kan utöver detta grundas på två olika situationer. Den ena situationen är om Sverige är i krigsfara. Den andra situationen är om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara.

Skärpt beredskap är den lägsta av de två beredskapsgraderna. Regeringen beslutar om skärpt beredskap om Sverige bedöms vara i krigsfara. Vid skärpt beredskap börjar samhället ställa om till totalförsvarets behov, men samtidigt ska ordinarie verksamhet upprätthållas så gott som möjligt givet omständigheterna.

Högsta beredskap är den högsta av de två beredskapsgraderna. Vid ett beslut av regeringen om högsta beredskap kan det fortfarande råda krigsfara (inte krig), men vid högsta beredskap är totalförsvar all samhällsverksamhet som ska bedrivas. Alla myndigheter och kommuner ska då krigsorganiseras, och allmän tjänsteplikt råder. Beredskapslarm är ett sätt att meddela att högsta beredskap råder i hela landet. Vid krig råder automatiskt högsta beredskap.

Krigsförklaring innebär inte i detta sammanhang överlämnandet av diplomatiska noter med förklaring om krig gentemot ett annat land. Krigsförklaringen är istället en proklamation av riksdag eller regering, där det förklaras att riket befinner sig i krig.