”Det är akut att stärka Sveriges försvarsförmåga”

Peter Lidén undervisar i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan och har sedan Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 synts en hel del i media där han delar med sig av sina kunskaper.
– Jag ser det som akut att stärka svensk försvarsförmåga, och tror att jag kan bidra till det vid Försvarshögskolan, framför allt genom att utbilda blivande chefer inom Försvarsmakten.

För många kom Rysslands storskaliga invasion av Ukraina för knappt ett år sedan som en överraskning, men för överstelöjtnant Peter Lidén var utgångspunkten att kriget i Ukraina redan pågått under flera år, sedan invasionen inleddes med annekteringen av Krim 2014.

När han utsågs till försvarsattaché till Ukraina, Georgien och Moldavien och våren 2015 flyttade ned till Kiev med familjen, var det högst påtagligt att det var ett land som befann sig i krig.

– Det märktes på flera sätt i vardagen, både i familjens tillvaro med till exempel både ryska och ukrainska skolkamrater, och i min yrkesroll, avseende tillgänglighet till information och ukrainska företrädare samt hur Ukraina fokuserade på att under pågående krig bygga upp sitt försvar under de här åren. Sverige och Försvarsmakten inledde också sitt instruktörsstöd till Ukrainska försvarsmakten på hösten samma år.

Som försvarsattaché är man Försvarsmaktens länk till det land man befinner sig i, med uppgiften att följa landets militära förhållanden, rapportera hem till bland annat militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, och att samordna men också delta i olika samarbeten och projekt länderna emellan.

– En svensk försvarsattaché är, till skillnad från andras, inte underställd sitt försvarsdepartement eller utrikesdepartement, även om man normalt hyr in sig på ambassaden. Man arbetar för Försvarsmakten och fungerar därmed också som kontaktperson för militären i det land man är verksam i. Jag hade mer med värdlandets och andra utländska företrädare att göra, än med de svenska ambassaderna i ”mina tre länder”.

Militär lärare i operationsplanering

Under åren i Ukraina tog Peter Lidén emot många besök, bland annat från Försvarshögskolan, och fick upp ögonen för lärosätet som arbetsplats.

– När vi sedan flyttade hem hösten 2019 fick jag en tjänst som militär lärare, framför allt inom operativ operationsplanering och operationsvärdering för studerande vid Högre officersprogrammet.

Han har också kontinuerligt föreläst i militära och civila sammanhang om kriget i Ukraina, även innan eskaleringen i februari, och deltagit i många studiebesök från Försvarshögskolan till Ukraina. Sedan februari ägnar han ännu mer tid åt Ukraina, både på grund av personligt engagemang och för att ta in aspekter därifrån i sitt arbete. Exempel från verkligheten är efterfrågade i bland annat undervisningen och ger tydligare relevans åt vad som annars kan tyckas abstrakt eller daterat, menar han.

– Jag tycker mig se en annan grad av angelägenhet hos de studerande nu. De ser inte teorier som självändamål och kan bli otåliga även av fiktiva scenarier, trots att sådana ibland är en förutsättning för att vi ska kunna tydliggöra vissa saker.

Viktigt att referera till verkligheten i operationsplanering

När det gäller grundläggande operationsplanering kan det till exempel finnas så många detaljer, eller så svåråtkomliga fakta, i verkliga scenarier att det kan gå ut över själva lärandemålet.

– Men vi kan ofta ändå referera till verkligheten och lära oss av den. Sedan är det förstås alltid en utmaning att inom snäva tidsramar hitta en optimal nivå mellan onödigt hög detaljnivå och alltför grunda exempel.

Konkreta exempel från aktuella händelser är också användbara när det handlar om att förklara till exempel organisationskultur.

– På operativ nivå i väst tar vi ofta fram ett antal handlingsalternativ att välja mellan, där även förkastade alternativ ger ökad förståelse för vad chefen vill. I öst, vet jag av erfarenhet, ser man traditionellt inte någon vits med att lägga tid på att arbeta fram olika alternativ, utan chefen bestämmer direkt hur man ska göra. Det blir inte alltid bra och det bidrar inte alltid till delaktighet, insikt och förtroende mellan stab och chef, men det går oftast fort.

Kommenterar kriget i Ukraina

Att ställa upp som expertkommentator i media är en uppgift, utöver arbetet som lärare, som tagit mycket tid det senaste året. Men när förfrågningarna från journalister började trilla in var han inledningsvis tveksam till att ställa upp. Inte bara på grund av tidsbrist, utan huvudsakligen av moraliska skäl.

– Jag och familjen har många vänner och bekanta i Ukraina, och hade ytterligare ett antal, och det kändes i början som att referera och recensera ett pågående övergrepp på en kompis. Men å andra sidan, och som ukrainska vänner då framhöll, kan jag i någon mån åtminstone komplettera och nyansera så kanske det kan vara nyttigt. Särskilt i en situation där media annars tenderar att ty sig till information och analyser från USA och Storbritannien, där källor inte sällan är tendentiösa och inte alltid har ens indirekt erfarenhet av regionen.

Västvärlden har haft en naivistisk inställning till Ryssland

Han ser en förändring i den svenska opinionens inställning till kriget och till Ryssland sedan den 24 februari förra året, även om just Sverige var tydligt pro-Ukrainskt även sedan tidigare.

– Västvärlden, men även Sverige i sig, har länge haft en naivistisk inställning avseende Ryssland; man har format sin verklighetsbild efter hur man vågat agera. Vår ”frihet” som militärt icke-allierad falsifierades så tydligt av att vi faktiskt inte vågade leva upp till vårt påstått helhjärtade stöd till Ukraina. Förutom att föra sin överlevnadskamp har Ukraina, mycket dyrt, köpt även oss tid till att sedan 2014 bland annat kunnat drastiskt omvärdera vår säkerhetspolitik, dramatiskt öka vår försvarsförmåga och åtminstone ta en debatt om Nato-medlemskap. Vi valde att inte göra så.

Han menar att det varit tydligt att kriget inte riktigt tagits på allvar i väst förrän upptrappningen förra året.

– De första åtta åren hade man fullt upp med att distansera sig från ett krig som pågår nära Europas mitt och mellan dess två största stater. Den stora förändringen sedan februari är varken Rysslands eller Ukrainas strategiska målsättningar, dessa kvarstår om än med justeringar avseende tidssättningen – utan hur väst tvingades att reagera, hjälpligt enas och faktiskt börja ta kriget på allvar, tack vare att Ukraina inte lät sig besegras militärt på bara några dagar.

På sätt och vis befinner vi oss redan i ett krigsläge, trots att vi inte är part i en internationell väpnad konflikt, menar han:

– Europas, och kanske i synnerhet Sveriges, säkerhetspolitiska bas är under uttalat och väpnat angrepp sedan 2014. Vi utsätts för ultimativa påtryckningar och påverkan och vi stöder Ukraina militärt, numera även med vapen och ammunition som då inte tas från något ”överskott” utan faktiskt innebär konsekvenser för vår krigsduglighet. Detta påvisar självklart att vi faktiskt och rättmätigt ser kriget även som vårt. Vi är i en gråzon och kriget påverkar ju på väldigt många vis vardagen även här i Sverige.

Stort behov av militärt stöd till Ukraina

Hur tror du att kriget i Ukraina kommer att utvecklas framöver?

– Ingenting är naturligtvis självklart i detta och även Ukraina lider stora förluster. Vi spekulerar om när och hur kriget kan sluta, men utvecklingen är dynamisk och beror ju på hur även väst agerar. Det är inte tal om ännu en ”krishantering”, där Ryssland i någon mån behöver ”samtycka” till åtgärder och utfall, utan om att påtvinga Ryssland annan aktörs vilja. Om inte Ukraina segrar och Ryssland tydligt förlorar i Ukraina, så snart som möjligt, tror jag att världsläget blir mycket farligare framöver. Därför behöver vi nu hjälpa till mer, framför allt med vapensystem och stridsfordon. Ukraina har specificerat vad de behöver, och om vi hjälper dem tillräckligt så kanske de kan genomföra fortsatt offensiv och åtminstone börja befria Krim framåt sommaren, vilket deras militära underrättelsetjänst har sagt.

Hur ser du på kärnvapenhoten från Ryssland?

– Jag tror inte att Ryssland kommer att eskalera med kärnvapen. Åtminstone inte så länge inte egentligt ryskt territorium står på spel. Källor i USA har varit tydliga med vad man i så fall kommer att göra: skjuta bort allt ryskt militärt i Ukraina inklusive på Krim, samt den ryska Svarta havsflottan, med konventionella vapen. Ryssland bör alltså inse att det vore militärt självmord – och att detta gått ut även i media ger, paradoxalt, troligen också Kreml ett argument gentemot den enda ”opposition” som där tillåts: den från de aggressiva ”hökarna”. I sedvanlig rysk anda går man därför så nära den gränsen man kan, med mycket målmedveten terror mot civilbefolkning, utan att formellt kunna beslås med att sätta in ”massförstörelsevapen”.

Lång erfarenhet från Försvarsmakten

Peter Lidén bygger sin undervisning, men även analyserna i media, på 35 års erfarenhet från det militära hantverket i Försvarsmakten, och tanken om att bli officer väcktes redan i tonåren.

– Efter grundutbildning till sergeant i det rörliga sjöfrontsartilleriet i Sydsverige sökte jag till Marinens Officershögskola i Karlskrona, men kom då inte in. Men ett år senare fick jag en plats där, för KA 1 som då låg i Vaxholm.

Han tjänstgjorde sedan vid KA 1 och Amfibiestridsskolan till början av 2000-talet, och därefter vid Försvarsmaktens Högkvarter, vid dåvarande strategistaben respektive insatsstaben, avbrutet av ett par år som lärare vid den danska försvarshögskolan och insatstjänstgöringar i Nato-ledda fredsstyrkan Kosovo Force (KFOR) i Kosovo respektive EU Naval Force Somalia.

Det var under åren i Danmark som han reste till Ukraina de första gångerna, strax efter den orangea revolutionen 2005, och intresset för regionen väcktes. Några år senare fick han, under dåvarande överbefälhavare Sverker Göranson, utarbeta grunderna för ”den nya försvarsplaneringen” och de första operationsplanverken inom den.

– Det där låg till grund för bland annat det som kom att omtalas som ”enveckasförsvaret” och debatten om försvaret som ett ”särintresse”. Att sedan få återvända till Ukraina, kunna medverka till att mångfaldiga Sveriges militära stöd dit och själv få bidra till deras utveckling av sin försvarsmakt och sitt nationalgarde, kändes oerhört relevant. Jag har alltså i någon grad haft ”strategisk påverkan” genom arbetet på operativ nivå på insatsstaben, och sedan rörande Ukraina, vilket jag inte upplevde mig ha under åren på faktisk militärstrategisk nivå på dåvarande strategistaben.

Stärka den svenska försvarsförmågan

Drivkraften bakom hans arbete vid Försvarshögskolan är att bidra till att stärka Försvarsmaktens förmåga, framför allt genom att utbilda officerare vid det Högre officersprogrammet.

– Det är akut att stärka Sveriges försvarsförmåga och Försvarsmaktens krigföringsförmåga, och jag tror att jag kan bidra till det som lärare – och kanske också till svensk försvarsvilja genom att medverka i media. Prioriteringen är för mig solklart på det förstnämnda; jag ställer upp i media när mina arbetsuppgifter tillåter det och jag uppfattar att jag har något att tillföra. Att snabbt få ut bra mellanchefer i Försvarsmakten är nu otroligt viktigt, och jag ser det som min uppgift att efter förmåga och förutsättningar lära ut delar av det praktiska och faktiska hantverk man behöver bemästra som stabsofficer. Det är svårt att nöja sig med ”tillräckligt bra” i det avseendet.

Josefin Svensson