Militärhistorisk forskning ger nya perspektiv

Efter att ha börjat sin forskarbana med fokus på europeisk politik under kalla kriget väcktes Maria Gussarssons intresse för militärhistoria när hon började gräva i Krigsarkivets gömmor.
– De historiska kart- och ritsamlingarna är en guldgruva för en historiker, säger hon.

– Jag har alltid varit intresserad av historia. Det är så fascinerande att upptäcka spår av människor som levt tidigare och det väcker både fantasin och en lust att få veta mer, säger Maria Gussarsson, docent i militärhistoria vid Försvarshögskolan.

Hon har lång erfarenhet av att arbeta med historiskt källmaterial efter flera år som arkivarie på Krigsarkivet, där hon var verksam innan hon började arbeta vid Försvarshögskolan.

– Den tjänst jag hade där gick i hög utsträckning ut på att jag skulle jobba med de historiska kart- och ritsamlingarna, som var ett helt fantastiskt material.

Forskning om fältmätningskårens betydelse för samhällsutvecklingen

Arkivarbetet ledde vidare till djupare studier och forskning om hur behovet av kartor ledde till att en topografisk kår – fältmätningskåren – upprättades 1805. I boken Kartans makt i krig och fred, som släpptes i början av året, beskriver hon hur karteringen av Sverige var en förutsättning som ledde till en rad reformer inom olika områden.

– Fältmätningskårens arbete bidrog i hög grad till den modernisering av Sverige som inleddes vid den här tiden, säger hon.

Forskningen om fältmätningskåren utveckling ger nya perspektiv på perioden kring 1800-talets början och är ett hittills ganska outforskat fält.

– Inom kartkretsar är det här en typ av forskning som inte så många håller på med. På konferenser har jag mött många som blivit förvånade över att man kan forska om kartor på det här viset, det vill säga med mindre fokus på själva kartorna utan mer på organiseringen av verksamheten, kopplingen till krigsmakten och vilka samhällsförändringar karteringsarbetet medförde.

Europa och internationella samarbeten under kalla kriget

Men att det blev just militärhistorisk forskning hon skulle ägna sig åt var inte tanken från början. Maria Gussarsson doktorerade i historia vid Stockholms universitet 2001 med en avhandling om Socialdemokraternas europapolitik under åren 1955–58.

– Jag var, och är fortfarande, väldigt intresserad av internationella frågor. Efter disputationen jobbade jag som vikarierande lektor vid Stockholms universitet och på Södertörns högskola. Jag skrev också en lärobok om Europaintegrationen, men det var tufft att komma in i akademin.

Därför vidareutbildade hon sig till arkivarie och fick jobb på Krigsarkivet redan innan hon var färdig med utbildningen.

Intresset för militärhistoria väcktes

Efter åtta år på Krigsarkivet sökte hon sig vidare till Försvarshögskolan, där hon arbetar vid avdelningen för militärhistoria.

– Jag kände att jag ville jobba heltid som historiker, och hade blivit mer och mer intresserad av just militärhistoria.

Förutom forskningen med fokus på fältmätningskåren under tidigt 1800-tal är hon också intresserad av perioden som sträcker sig från andra världskriget och över kalla kriget.

– Jag har skrivit om gråzonsproblematik under andra världskriget tillsammans med en kollega och planerar nu ytterligare ett projekt där jag är tillbaka i kalla kriget.

På frågan vad som driver henne som forskare återkommer hon till nyfikenheten och vikten av att dela med sig av ny kunskap.

– Jag vill upptäcka och sprida ny kunskap. Det är också en av anledningarna till att jag trivs så bra på Försvarshögskolan. Här kommer kunskapen till nytta direkt och det är väldigt kul att se när studenterna och de militära deltagarna på våra utbildningar får den där aha-upplevelsen när de förstår nya sammanhang eller upptäcker något nytt. Förhoppningsvis kan jag få dem att börja tänka mer fritt och ifrågasätta lite oftare. En annan viktig anledning till att jag vill jobba just här är mötet mellan akademin och professionen, som jag tycker är otroligt stimulerande.

Josefin Svensson