Gustavs första år på mastern i statsvetenskap

Gustav Christensson låter det starka intresset för utrikes- och säkerhetspolitik avgöra valet av studier, och det har lett honom till masterprogrammet Politik, säkerhet och kris. Han har ett hägrande framtidsmål: mellanösterninriktat arbete utomlands med fokus på frågor kopplade till säkerhetspolitik, religiös extremism och terrorism. Nu tar han ett steg i taget för att nå drömmen.

Varför föll valet på masterprogrammet i statsvetenskap?

– Jag har alltid varit jätteintresserad av utrikes- och säkerhetspolitik, och i min värld kan jag inte se att det finns en bättre skola som är så specialiserad som Försvarshögskolan är. Jag har en kandidat i statsvetenskap från Linnéuniversitetet och har läst historia där också, och när det blev dags att läsa master var Försvarshögskolan mitt förstaval. Jag kom in på några andra skolor, vissa utomlands också, men Försvarshögskolan är rätt unik även om man kollar internationellt. Här möter den civila akademin militären. Det händer inte på många ställen.

Hur är stämningen på Försvarshögskolan?

– Skolan som helhet är väldigt familjär. Jag umgås till exempel jättemycket med dem som läser kandidatprogrammet i militärhistoria och man umgås kors och tvärs mellan alla program. Mässen är en fantastisk mötesplats för att möta alla civila studenter och officersstudenter.

Berätta om din klass.

– Det är en tuff utbildning att komma in på, så de man läser med är kunniga, och det utbytet är jättegivande. Det är en häftig känsla. Jag har aldrig varit på ett universitet eller en skola där de man läser med verkligen kan sitta och nörda ner sig i samma ämne och är lika intresserade av samma sak som jag. Vi är en blandad kompott. En del har läst kandidaten på Försvarshögskolan, men många kommer från andra universitet. Vi har både svenskar som pluggat utomlands och utländska studenter, och sen utbytesstudenter som läser vissa av kurserna. Det är alltid roligt att få flera olika perspektiv, och framför allt internationella perspektiv. I klassen har vi haft studenter från Danmark, USA, Island och Brasilien. Alla delar ett generellt och övergripande intresse för frågorna, men sen har man särintressen som gör att vi skiljer oss åt.

Hur är lärarna på masterprogrammet Politik, säkerhet och kris?

– Jag är supernöjd med själva programmet. Kurserna vi har läst har varit väldigt specialiserade. Och lärarna… det är väldigt hög nivå på dem. Jag brukar skämta med familjen hemma i Växjö och säga att alla de experter man ser på teve kommer härifrån. Det är ju dessutom sant. Alla är experter. Och när du har lärare som är så pass specialiserade och intresserade av sina ämnen, och som dessutom är jättetillgängliga för oss studenter, då blir det bra. De fortsätter vara lika tillgängliga för oss även efter avslutade kurser. Det är bara att höra av dig – de vill verkligen prata med oss.

Under programmets första termin hade ni en scenariobaserad övning med wargaming. Berätta vad du uppskattade med den.

– Wargamingvecka – det får du inte riktig på andra universitet... Utbildningen blir på riktigt. Vi hade en scenariobaserad övning i en hel vecka, där vi tilldelades roller inom Kina, Ryssland och USA. Det är speciellt, man märker hur snabbt man kan gå in i sin roll. Det var jättegivande att utifrån sin roll uppleva respektive lands helt olika världsuppfattning. Jag ingick i Rysslands försvarsdepartement. När veckan startade kanske man inte hade väntat sig att vi från Ryssland skulle använda taktiska kärnvapen, men så blev det.

– En insikt från övningen var hur mycket uppfattningar och målbilder hos respektive lands utrikes-, försvars-, energi- och handelsdepartement kan skilja sig åt. Man har ju helt olika motiv till varför man vill göra något, och kan vilja så olika saker. Där fick vi en fördjupad förståelse. En annan konkret sak vi tog med oss var vikten av de finstilta delarna i avtalen. Annars kan en skrivelse vara öppen för två helt olika tolkningar, och det var det som gjorde att vi kunde använda taktiska kärnvapen. För ”kärnvapen”, det är väl inte samma sak som ”taktiska kärnvapen”?

Vad tycker du är mest utmanande med masterprogrammet?

– Dels är det såklart att kraven och nivån på utbildningen är väldigt hög. Kravställningen är helt annorlunda än tidigare studier. Det kommer sig naturlig att man måste steppa upp när det kommer till den biten. För egen del har jag parallellt med vårterminsstudierna kört en praktik på Utrikespolitiska institutet som löpt på 100 %. Det har varit stressigt men väldigt givande. Jag sökte den praktikplatsen helt privat och har varit på deras MENA-program.

Berätta om ditt stora intresse för MENA-regionens säkerhetspolitik. Vad grundar det sig i?

– Jag är helt enkelt väldigt intresserad av Mellanöstern. Dels har man historieperspektivet, jag är ju historieintresserad och fastnade tidigt för den regionen. Sen har jag kompisar som kommer från olika länder i Mellanöstern som Afghanistan, Irak, Iran och så vidare. Och sen ovanpå det har jag intresset för säkerhetspolitik och utrikespolitik. Mellanöstern har varit en krutdurk där det hänt saker under hela min uppväxt. Jag vill ha förståelsen.

Den kommande terminen ska du skriva din masteruppsats och efter det väntar en praktiktermin. Har du några tankar redan nu?

– Lärarna har varit tillgängliga och jag har kunnat bolla uppsatsidéer, bland annat med Niklas Karlén som jag hade i en kurs om proxykrig, som jag troligen kommer skriva om. Sen har jag lite förhoppningar om att komma utomlands på praktik. Jag hoppas att Sverige kan bli Nato-medlem, för jag hade gärna sökt praktikplats inom Nato. Men jag kommer söka olika platser och hålla många dörrar öppna.

Du har ett stort framåtdriv och är ambitiös. Vad har du för drivkraft?

– Jag vill sträva högt, men det som verkligen är viktigt för mig är att behålla nyfikenheten och ödmjukheten i livet. Jag tycker till exempel att det är viktigt att vara ödmjuk och ha stor respekt gentemot de andra man läser ihop med. Positioner och åsikter jag haft länge kan ändras med tillräckligt bra argument. I annat fall lär man sig väldigt snabbt att vässa sina argument.

– Framför allt vill jag behålla nyfikenhet och ödmjukhet gentemot nya som kommer in i ett sammanhang där jag själv befinner mig. Det är något jag haft stor glädje av och uppskattat när jag själv varit ny. Är det någon som behöver hjälp med något, så hjälper man till. Det gynnar alla. Det är det närmaste ett motto eller en livsregel jag kan komma.

Vad vill du göra efter masterprogrammet?

– Någon gång vill jag ta mig utomlands, och jag vill jobba med frågor kopplade till exempelvis Mellanöstern, säkerhetspolitik, religiös extremism och terrorism. Jag hade nog verkligen kunna tänka mig någon form av tankesmedja eller forskningsinstitut specialiserad mot Mellanöstern. Men sen är det klart att man fortfarande har kvar pojkdrömmarna kring Säpo och Must… Jag håller alla dörrar öppna, även att doktorera. Jag skulle jättegärna lära mig arabiska och kommer kika på hur jag skulle kunna gå till väga för att få till den delen. Man lägger pusslet.

Vad har du för tips till den som ska börja på masterprogrammet?

– Ta del av allt som skolan har att erbjuda. Gå när skolan arrangerar öppna seminarier och var på mässen för att socialisera, nätverka och prata med officerarna och de andra studenterna. Umgås med de utlandsstudenter som läser hela program, men även med utbytesstudenterna, för de kommer utan tvekan att ha perspektiv som är jätteintressanta. Jag har fortfarande väldigt mycket kontakt med utbytesstudenterna från förra terminen, och de ingår dessutom i ett stort och häftigt nätverk med kontakter för framtiden.

Gustav blev som masterstudent finalist i en global Nato-tävling