Frivilliga soldaters roll i Ukraina

I boken "Slava Ukraini" undersöker Ilmari Käihkö de frivilliga soldaternas roll i Ukraina under konflikten i Donbas 2014 samt i det pågående kriget mot Ryssland.

Boken beskriver bland annat hur försvarsviljan, sammanhållningen i militära förband och strategier för motstånd utvecklas i Ukraina under perioden 2014–2023.

Frivilliga icke-statliga aktörer tog huvudrollen

Ilmari Käihkö, docent och universitetslektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, påbörjade arbetet med boken redan 2016, strax efter att han disputerat med avhandling om rebell- och milisgrupper i Liberia.

– I början av kriget i Donbas var det inte arméer utan frivilliga som tog huvudrollen, vilket jag tyckte var intressant. Jag kunde därför fortsätta min forskning om icke-statliga beväpnade grupper, som jag tidigare studerat i Liberia, i en europeisk kontext. Jag blev också förvånad över att intresset för ett pågående krig i Europa var nästan obefintligt då, vilket ändrades först efter Rysslands storskaliga invasion den 24 februari 2022.

Strategisk och sociologisk forskning

I arbetet med boken utgår han från både strategisk och sociologisk forskning om krig och nationalism.

– De volontärbataljoner jag undersöker visar tydligt att det blir alltför snävt att endast fokusera på användning av militär makt för att förstå krig och krigföring. Styrkor måste först skapas och sedan kontrolleras innan de kan användas i något strategiskt syfte, förklarar han.

Kriget i Donbas visar att hela processen är genomsyrad av politik på ett sätt som vi kanske inte är vana vid, menar han:

– Vi brukar ofta uppfatta att militären, samhället och staten är delar av ett och samma paket. Detta antagande stämmer inte alltid, som till exempel i Ukraina efter Majdan-revolutionen 2014 som delade samhället och försvagade staten. I sådana situationer skapas utrymme för icke-statliga aktörer, i Ukrainas fall både frivilliga miliser och ryskstödda separatister.

Krigets påverkan på det ukrainska samhället

Han diskuterar också hur krigen i Ukraina uppfattas, och hur de påverkar det ukrainska samhället, där kriget i Donbas var ett avgränsat krig med begränsade sociologiska effekter.

– Det blir intressant att se om det pågående storskaliga kriget ger mer omfattande effekter på den ukrainska staten och samhället – eller om även det kommer att glömmas bort på sikt av både det ukrainska och svenska samhället.

Etnografisk forskning på plats och online

Forskningen som boken bygger på har genomförts både på plats och online.

– Den första utmaningen var att hitta ukrainska frivilliga kombattanter som ville berätta om sina erfarenheter. Till skillnad från milismännen i Liberia upplevde de ukrainska frivilliga sin sak som legitim, vilket gjorde det lättare att hitta informanter.

Han kunde även använda sociala medier för att hålla kontakten, vilket underlättade arbetet.

– Den här ”chatnografin” blev en viktig komponent, även om jag snart insåg att det fanns gränser för vad mina informanter kände sig bekväma med att berätta online.

Han hann besöka Ukraina elva gånger innan pandemin, då sociala medier återigen blev viktiga för den fortsatta datainsamlingen.

– Efter Rysslands storskaliga invasion har kontakterna blivit glesare, men de är fortfarande regelbundna.

Strategi, krigets sociologi och etnografiska metoder

Ilmari Käihkö hoppas att boken ska bidrar till fortsatta diskussioner om strategi, krigets sociologi och etnografiska metoder, samt att den kan ge ett längre och mer mänskligt perspektiv på kriget.

– Det här är ett krig som många har följt i nästan två år, men som faktiskt började för snart ett decennium sedan. Min förhoppning är att boken också kan bidra till utvecklingen av akademiska debatter i Ukraina, som också lidit skada på grund av Rysslands anfallskrig.