Officersutbildningens akademisering under luppen

I en ny vetenskaplig artikel undersöker Sebastian Larsson den svenska officersutbildningens utveckling sedan 1800-talet, med fokus på utbildningens akademiska inslag.
– Över tid kan vi se hur akademin nyttjats instrumentellt av politiska och militära eliter på detta vis, ofta för att skydda eller stärka officerskårens position i samhället, säger han.

– Officerskåren har i princip alltid haft en komplex relation till akademin. Den militära organisationen har historiskt sett ofta varit skeptisk till ökad akademisering och teoretiska inslag i militär utbildning. Samtidigt har mobiliseringen av ”akademiskt kapital” visat sig vara nödvändig för att skapa den grundläggande legitimitet som officerskåren behöver för att existera och verka som profession – särskilt i fredstider, förklarar Sebastian Larsson, biträdande lektor vid Institutionen för krigsvetenskap, Försvarshögskolan.

Akademiska inslag för att stärka officersyrkets ställning

I den grundläggande officersutbildningen i Sverige har akademiska inslag införts i olika perioder för att höja officerskårens status och stärka dess legitimitet.

– Akademiseringen under 1990- och 2000-talet, då Officersprogrammet integrerades i högskolevärlden, är egentligen bara det senaste exemplet på historiska utbildningsreformer där staten försökt fostra ”krigarakademiker”, säger Sebastian Larsson.

Liknande processer genomfördes även under 1800-talets mitt, i samband med grundandet av krigsskolan, när staten på ett liknande vis ville höja officersyrkets ställning i samhället genom att införa fler akademiska inslag i utbildningen.

– Över tid kan vi se hur akademin nyttjats instrumentellt av politiska och militära eliter på detta vis, ofta för att skydda eller stärka officerskårens position i samhället, säger Sebastian Larsson.

Tydliga spänningar mellan akademisk och militär tradition under lång tid

Han har själv funderat kring varför kadetter numera utbildas vid högskolan, trots att officersyrket skiljer sig markant från andra yrken i samhället.

– Med detta som utgångspunkt påbörjade jag en historisk spårning av Sveriges officersutbildningssystem, och det blev snabbt tydligt att jag behövde gå betydligt längre tillbaka i tiden än de senaste årtiondenas akademiseringsprocesser.

Spänningen mellan de akademiska och militära utbildningsdelarna har präglat officersutbildningen sedan dess första årtionden i början av 1800-talet, inte minst vad gäller synen på teoretisk och praktisk kunskap.

Historiskt och sociologiskt perspektiv

– Artikeln är en historisk grund för kommande studier inom ett projekt som är inriktat mot de samtida utmaningar som det akademiserade officersutbildningssystemet i Sverige står inför, i tider av Natomedlemskap, militär upprustning och tillväxt inom Försvarsmakten, säger Sebastian Larsson.

Studien är också ett bidrag till den växande militärsociologiska forskningen om militär utbildning (professional military education, PME).

– Forskningen om officersutbildning, särskilt utifrån kritiska och sociologiska perspektiv, är central för vår förståelse för relationerna mellan militär yrkesutövning, expertkunskap och legitimitet, samt mellan försvar och samhälle i stort, säger Sebastian Larsson.

Artikeln är en historisk-sociologisk undersökning baserad på arkivmaterial som på olika vis belyser officersutbildningens syfte och struktur genom åren, till exempel offentliga styrdokument, utredningsrapporter och debatterande texter.

– Teoretiskt har jag sett officersutbildning som en dimension av vad den tyska sociologen Norbert Elias kallade ”civiliseringsprocessen”, det vill säga den historiska process som över tid transformerat krigarklassen till ett modernt yrke inlemmat i statsapparaten, säger Sebastian Larsson.

Han har också gjort en fältanalys inspirerad av den franska sociologen Pierre Bourdieu, med fokus på de historiska faser där akademiskt kapital introducerades och spelade en särskilt viktig roll för struktureringen av officersfältet.

Josefin Svensson