Ny avhandling analyserar hur krigsspel fungerar

I sin avhandling undersöker Patrik Hulterström hur krigsspel kan främja lärande och militär utbildning. Han har bland annat tagit fram ett ramverk som kan användas för att analysera krigsspel och bidra till att öka förståelsen för hur de kan användas.

Patrik Hulterström är kapten och militär lärare vid Institutionen för krigsvetenskap på Försvarshögskolan. Den 7 september disputerade han med en avhandling i filosofi - From Play to Power: A Philosophical Inquiry into How Educational Wargaming Can Help Cultivate Battlefield Acumen - vid Åbo Akademi.

– Min avhandling har en epistemologisk, det vill säga kunskapsteoretisk, inriktning. Resultatet av min forskning är ett begreppsligt ramverk för att tänka kring krigsspel och hur de kan främja lärande rörande krigföring, säger han.

Varför har du valt att forska om just detta?

– Jag har länge jobbat med krigsspel i utbildningen vid Försvarshögskolan och varit på flera krigsspelskonferenser. Något jag tidigt slogs av var att området präglas både av övertro och stark skepticism. Vissa uppvisar en nästan religiös övertygelse av krigsspels förträfflighet, medan andra inte kan se hur man överhuvudtaget kan lära sig något av dem. Det jag saknade var en kritisk granskning av de grundläggande kunskapsteoretiska frågorna rörande krigsspel och deras betydelse för förmågan att föra krig.

Vill förstå hur krigsspel fungerar som inlärningsverktyg

Krigsspel är utformade för att öka förståelsen för krigets komplexitet och förbättra krigföringsförmågan. Men trots att krigsspel länge har använts för dessa ändamål är förståelsen för om och hur de fungerar som inlärningsverktyg fortfarande begränsad, menar Patrik Hulterström.

– Förhoppningsvis kan det begreppsliga ramverket jag utvecklat inspirera till ytterligare forskning och debatt inom området, underlätta utvecklingen av mer effektiva krigsspel och främja militär utbildning, säger han.

Insikter från olika områden

I avhandlingsarbetet har han använt sig av den filosofiska metoden ”reflektivt ekvilibrium” eller ”reflektiv jämvikt”. Metoden innebär att man försöker balansera övertygelser, teorier, erfarenheter och värderingar i en dynamisk process, där man kontinuerligt justerar övertygelser och antaganden för att bilda en sammanhängande och ömsesidigt stödjande begreppslig helhet.

– I min forskning börjar denna metodologi med befintliga idéer om hur krigsspel främjar lärande för att därefter systematiskt förfina, modifiera och justera dessa övertygelser. Processen integrerar insikter från militärteori, psykologi, filosofi och andra relevanta områden, förklarar han.