”Kändes som en politisk thriller”

Hugo Hobring har precis avslutat den intensiva scenarioövningen Grand Strategy Game Week. Spelet är en del av introduktionskursen på hans masterprogram Krig och försvar, och genomförs tillsammans med studenterna på masterprogrammet Politik, säkerhet och kris.

Vilken roll hade du i scenarioövningen?

— Jag var en del av laget som representerade USA, specifikt inom Försvarsdepartementet (DoD). Min personliga roll innebar att agera som en slags kontrollinstans med djupare detaljkunskap kring våra resurser och möjligheter – inte bara vapensystem utan också andra strategiska tillgångar. Förutom detta arbetade vi intensivt med att förbereda policy briefs, delta i förhandlingar och utveckla en stark strategi för USA. Vi hade även Nato som en tillgång under vårt paraply, vilket gav oss värdefulla insikter och möjligheter att navigera smartare i våra överväganden. Det var som att hela tiden jonglera mellan olika roller, men det gjorde det också otroligt spännande.

Hur verkligt kändes det?

— Övningen var verkligen utformad för att sätta våra förmågor på prov – allt från policyutveckling och förhandlingar till att hantera tidspress. Det märktes att den var framtagen för att stresstesta oss, men trots det kändes många delar extremt verkliga. Särskilt tydligt blev detta när vi hanterade både öppna och dolda mål för varje land. Att kliva utanför min komfortzon och agera utifrån landets specifika intressen skapade en autentisk känsla, där jag stundtals nästan glömde att det var en övning. Då kändes det som att vi på riktigt hade ansvar för nationens öde.

Vad var den största utmaningen?

— Den största utmaningen var definitivt att representera USA. Eftersom vi var tre länder – USA, Ryssland och Kina – blev USA en egen strategisk sfär, utan möjlighet att enkelt kunna skapa allianser. Att samtidigt hantera konflikter på tre fronter – Arktis, Sydkinesiska havet och Östeuropa – innebar ständiga prioriteringar och påtaglig stress. Men konstigt nog hjälpte stressen mig att hålla fokus och få ut det bästa av situationen. Det var lite som att jonglera tre brinnande facklor – utmanande, men med en enorm adrenalinkick.

Vad var roligast?

— Det roligaste för mig var när vi fick ett spelkort om Arktis, som är ett av mina favoritområden inom geopolitiken och något jag gärna fördjupar mig i. Att arbeta med strategier relaterade till säkerhet, resurshantering och närvaro i Arktis var otroligt intressant. Förutom det var också förhandlingarna och hur alla verkligen gick in i sina roller en av de mest givande aspekterna av övningen. Stundtals kändes det som om vi spelade en politisk thriller – intensiva diskussioner, strategiska överväganden, och den där känslan av att faktiskt påverka. Det gjorde hela upplevelsen engagerande på riktigt.

Lärde du dig något av att arbeta under stress?

— Att arbeta under stress var en utmaning, men också en erfarenhet som verkligen satte mina förmågor på prov. Det var intensivt, men också lärorikt att känna hur jag kunde hålla mig lugn under press och fatta rationella beslut. Stressen tvingade mig också att fokusera på ett sätt jag inte riktigt varit med om tidigare – det var som att allt annat runtomkring försvann, och bara uppgiften framför mig fanns kvar. Jag lärde mig också vikten av att verkligen kunna lita på teamet och hur viktig tydlig kommunikation är för att minska stressen och fatta snabbare och bättre beslut.

Vad tar du med dig från scenarioövningen?

— Jag tar med mig en djupare förståelse för hur komplexa säkerhetspolitiska beslut är, särskilt när det gäller att hantera flera parallella konflikter och olika intressen. Övningen fick mig att reflektera över hur strategier påverkar inte bara militära utfall, utan också politiska och diplomatiska relationer. Den fick mig att inse vikten av att ha en långsiktig plan, samtidigt som man är flexibel och beredd på att ändra riktning när läget förändras. Jag reflekterade även över balansen mellan samarbete och konkurrens, och hur dessa faktorer påverkar möjligheterna till framgång – både på kort och lång sikt. Att strategier måste kunna hantera snabba förändringar är något som verkligen fastnade hos mig.

Lärde du dig någonting om dig själv?

— Ja, jag lärde mig en hel del om mig själv under övningen. Framför allt insåg jag att jag är mer anpassningsbar i oväntade situationer än jag trodde, och att jag faktiskt kan hålla mig lugn under press. Jag behöver arbeta på min ödmjukhet och hur jag tar emot input från andra. Jag upptäckte också att jag trivs med att ha en roll där jag får ta ansvar för detaljer och se till att strategier och planer håller ihop. Det var också tydligt hur viktigt samarbete är för mig – att lyssna på teamet och anpassa mig efter deras perspektiv hjälpte oss att nå bästa möjliga resultat.

Motsvarade scenarioövningen dina förväntningar?

— Scenarioövningen levde definitivt upp till mina förväntningar när det kom till att vara utmanande och realistisk, men det fanns också flera delar som överträffade vad jag hade tänkt mig. Jag blev positivt överraskad av hur dynamiskt samarbetet mellan lagen var, och hur alla verkligen levde sig in i sina roller på ett sätt som skapade en otrolig känsla av autenticitet. En annan sak som förvånade mig var hur vi lyckades navigera de komplicerade relationerna mellan olika intressen, allt medan vi höll våra egna strategiska mål i åtanke. Jag insåg att en sådan övning handlar mycket om att balansera militära strategier med diplomatiska överväganden, vilket är betydligt mer komplext än man kanske kan föreställa sig i en klassrumsmiljö.

Tillförde det något att göra övningen ihop med statsvetarna?

— Absolut, att göra övningen ihop med statsvetarna var väldigt värdefullt. Som krigsvetare fokuserar jag naturligt på militära och säkerhetspolitiska aspekter, medan statsvetarna bidrog med en dimension som jag inte alltid har i fokus: de diplomatiska och politiska övervägandena. Detta perspektiv fick oss att tänka på allt från etiska aspekter till betydelsen av att använda förhandling som ett medel för att nå framgång. Det gjorde att våra strategier blev mer välavvägda och inte bara baserade på militära lösningar, utan också med tanke på långsiktiga politiska effekter. Att få statsvetarnas input hjälpte oss att tänka utanför boxen och säkerställde att våra beslut blev mer mångfacetterade.

Varför tror du att scenarioövningar är så uppskattade?

— För att de verkligen ger oss en chans att applicera det vi lärt oss på ett sätt som känns meningsfullt och verkligt. Det är något speciellt med att få omsätta teori till praktik – att få kliva in i en roll, fatta beslut, förhandla och känna tyngden av konsekvenserna. Dessutom skapar dessa övningar en otrolig gemenskap, där vi jobbar tillsammans, lär av varandra och stöttar varandra genom både pressade och roliga stunder. Kombinationen av utmaningen, engagemanget och samarbetet gör att dessa övningar blir några av de mest minnesvärda och uppskattade momenten under utbildningen.

Mer om scenarioövningen Grand Strategy Game Week

Internationella masterprogrammet Krig och försvar

Internationella masterprogrammet Politik, säkerhet och kris