Svensk-finsk samövning i Natos stabsmetodik

Följ med bakom kulisserna på Tejo 23 – Training Event Joint Operations – som innebär två veckors samövning för våra officerare vid Högre officersprogrammet och deras finska motsvarigheter.

Det är tidig morgon och snön faller sakta över Stockholm, men inne på Försvarshögskolan råder intensiv aktivitet. Kartor på väggarna, truppförflyttningar som ritas ut. Koncentrerat arbete över laptops. Lågmälda diskussioner och samlingar för konsolidering och genomgångar. Det fattas avgörande beslut i tolv fiktiva högkvarter på operativ nivå, som vart och ett ska upprätta territoriell integritet och skydda befolkningen i ett landområde under attack i en instabil region.

Krigsspel och skrivbordsövning på Tejo 23

Samövningen Tejo 23 anordnas av Försvarshögskolan i samarbete med the Finnish National Defence University. Under den första veckan av Tejo 23 har totalt 320 studenter – de svenska ur Högre officersprogrammet och de finska ur högre stabsofficerskursen och generalstabskursen – haft workshops och föreläsningar, som förberett dem för den andra veckans krigsspel och skrivbordsövningar. Och här är vi nu.

Hälften av de finska officerarna befinner sig här i Stockholm, och hälften av de svenska är på plats i Helsingfors. På respektive försvarshögskola har tolv fiktiva högkvarter på operativ nivå inrättats, med tolv personer i varje rum och tillgång till ett tjugotal uniformsklädda ämnesexperter och mentorer. Övningen sker simultant i Sverige och Finland och scenariot kommer vara i stort sett detsamma i varje rum. Pulsen och allvaret likaså.

Northern Continent Scenario

Tejo 23 utgår från det fiktiva "Northern Continent Scenario" och har även hämtat delar från Försvarsmaktens senaste Viking-övning. Sverige är uppdelat i Southland, Midland och Northland, där även stora delar av Finland ingår. Midland och Northland representerar inte länder, utan intressen med kvalificerade militära förmågor, som ansätter Southland. I Midland råder inbördeskrig, och även i Southland finns interna stridigheter. Med på spelplanen finns även Norge och östra Finland, som fiktiva stater med intressen i konflikten.

Officerarna representerar Nato. Från sina respektive högkvarter på operativ nivå ska de bistå Southland genom att hjälpa regeringen att återupprätta territoriell integritet och säkerhet för befolkningen. Det rör sig om en militär krishanteringsoperation under ledning av Nato och som är mandaterad av FN:s säkerhetsråd. Magnus Bodén är överstelöjtnant, lärare på Försvarshögskolan och övningssamordnare, och gör en jämförelse.

– Officerarna ska hantera en typ av konflikt som påminner om Bosnien under 90-talet eller Afghanistan, där du inte har suveräna nationer i krig, utan det snarare är Nato mot ett antal irreguljära förband och aktörer. Olika stridskrafter och förmågor ska användas för att få bästa operativa effekt – under en viss stress – samtidigt som de lär sig Natos stabsmetodik.

Operativa dilemman

Krigsspelets första dag har just inletts med att förutsättningarna presenterats, och stressnivån är påtaglig i de olika grupprummen och i de sammanbitna ansiktena som passerar i korridorerna. Det är mycket att ta in.

Övningen ställer ett antal operativa dilemman på sin spets, som resursprioriteringen i tid och rum. Southland är ett stort geografiskt område och resurserna är begränsade. Nästa moment i de tolv grupprummen på svensk mark är respektive vapenslags presentation och motivering av hur de vill använda sina förband inledningsvis.

Inför presentationen förs intensiva överläggningar i olika konstellationer. På en karta på väggen drar en svensk markstridsofficer linjer och pilar tillsammans med sin finska kollega. ”Let’s drop one brigade here, south of Norrköping. If they are fast, we don’t have to fight inside Norrköping. But we go in if they need assistance. It’s not important to control Linköping right now, we might need it later.”

Staben är uppdelad att jobba i olika tidshorisonter, där några hanterar genomförandet av beslutade uppgifter, medan några planerar flera månader framåt. Och så finns de däremellan, som har tidsaspekten några veckor.

– De ska identifiera operativa dilemman, ta fram handlingsalternativ och skapa ett beslutsunderlag. Officerarna ska förstå och hantera det, och samordna och koordinera ett framtagande som möter högsta chefens vilja. Om man kokar ner det, så är det vad stabsprocesserna handlar om, säger Magnus Bodén.

Harmoniserad ’battle rhythm’

Det är en komplex utmaning att få det här att hänga ihop. Magnus Bodén lyfter själva beslutsfattandet på operativ och högre nivå som något som brukar innebära svårigheter, och som därför är bra att träna på. Det är många människor och stabsfunktioner inblandade, och de ska arbeta harmoniserat.

– Man eftersträvar att jobba efter en ’battle rhythm’. Denna anger hur arbetsdagarna ser ut, vilka möten som genomförs, när de genomförs, i vilket syfte och hur de hänger ihop med övriga möten. Officerarna ska även lära sig informationshantering i ett högkvarter som normalt består av flera hundra människor. Hur säkerställer man att alla har gemensam lägesuppfattning om vad som händer och sker?

Återkommande samarbete med Finland

De svenska och finska försvarshögskolorna har samarbetat med den här typen av övningar under snart 20 år och Magnus Bodén beskriver det som naturligt.

– Finland har varit en utpekad viktig partner under väldigt många år – inte bara för Försvarshögskolan, utan även för Försvarsmakten och Sverige. Jag skulle säga att det är vår viktigaste partner, och upplever att det är viktigt även från finsk sida.

Ursprungsplanen var att officerarna från båda länderna skulle delta i Försvarsmaktens årliga praktiska stabsövning Combined Joint Staff Exercise (CJSE) på plats i Enköping, men i år har den svenska Försvarsmakten fokus på att genomföra övningen Aurora. Därför har de två försvarshögskolorna tagit sina goda erfarenheter från covidåret 2021, då man genomförde en helt digital övning, och gjort en anpassad variant. Man har helt enkelt flyttat in konceptet och officerarna i sina lokaler.

Nya kontakter inför samarbetet inom Nato

Wargaming i all ära, men en viktig aspekt är också den sociala biten – att träffas och knyta kontakter, och få en känsla för hur den svenska och finska kulturen samtidigt är lika och skiljer sig åt. Magnus Bodén har lagt in en dag för umgänge i schemat, och en stor avslutningsmiddag.

– Ju mer man lär känna varandra, desto enklare blir det att förstå varandra. Många av de svenska och finska studenterna kommer efter genomförd skola bemanna högkvartersnivå, arméstabsnivå, marinstabsnivå och flygstabsnivån i respektive land. Och inom Nato kommer det svensk-finska samarbetet utvecklas ännu mer. Det blir mycket enklare när man redan har en kontakt.

Förhoppningarna: Mjuka värden och ökad Nato-kunskap

På frågan om vad Magnus Bodén hoppas att officerarna tar med sig från den två veckor långa övningen är svaret ökad kunskap om och förståelse för det som man kallar gemensamma operationer och varför stabsprocesser finns och hur de hänger ihop.

– De får också med sig en ökad kunskap om Nato och Nato-doktriner. Och så återkommer jag till de mjuka värdena: Vi får ett bättre samarbete med våra finska kollegor och bättre förutsättningar tillsammans inom Nato. Det är det jag hoppas på.

Magnus Bodén flikar in att han ser ytterligare en möjlig framtida tillämpning på den övning som nu genomförs, nämligen att låta officerarna från Högre officersprogrammets och från den finska högre stabsofficerskursen göra den som förberedelse innan de går in i praktiska gemensamma stabsövningar.

– Det här är ett mycket bra sätt att snabbare få arbetet att fungera, och skulle vara en möjlighet att få ut ännu mer av en stabsövning.