Idag är det två år sedan Rysslands fullskaliga och folkrättsvidriga invasion av Ukraina. Under de här två åren har vi förfasats över den ryska krigföringen, men även inspirerats och imponerats över ukrainarnas enorma motståndskraft – den militära kraften att stå emot och slå tillbaka den ryska invasionen, men också hela det ukrainska samhällets förmåga att stå samlat med en beundransvärd motståndskraft som gör att de inte bara håller samhället fungerande, utan samtidigt jobbar outtröttligt för att reformera sitt land för en framtid i den Europeiska gemenskapen. Det internationella stödet har också varit helt avgörande för Ukrainas överlevnad. För två år sedan var det långt ifrån självklart att vi inom EU och Nato skulle stå samlade med den kraft som vi har gjort.

Efter två år av krig i Europa befinner vi oss i ett minst lika allvarligt läge. Kriget sätter sina spår, på sina håll vacklar stödet och tiden arbetar inte till vår fördel i en del av världen där vi inte är vana vid uppoffringar. Vi måste därför mer än någonsin hålla ut och stå enade bakom den ukrainska kampen.

Vi befinner oss i ett i grunden förändrat säkerhetsläge där Försvarshögskolan genom vår utbildning och forskning kommit att spela en allt viktigare roll. Dels på hemmaplan där vi först och främst ansvarar för kompetensförsörjningen av officerare och kunskap för Försvarsmaktens behov, men också har den bredare viktiga uppgiften att bidra till hela totalförsvarets kompetensförsörjning och kunskapsutveckling för ett robustare demokratiskt samhälle som kan hantera kriser längs hela konfliktskalan. För att maximera bidraget har vi också intagit en alltmer ledande inom hela universitets-och högskolesystemet genom att utveckla lärosätenas roll och bidrag inom totalförsvaret.

Dels har vi gjort vad vi har kunnat för att stötta våra ukrainska kollegor. Genom att vi haft goda kontakter med våra systerlärosäten i Ukraina under lång tid har vi snabbt kunnat utveckla och fördjupa relationerna mitt under brinnande krig. Tillsammans utvecklar vi gemensamma utbildningar och forskningsprojekt – både för att stötta ukrainarna så mycket som möjligt i sin kamp för att vinna kriget, men också mer långsiktigt för att bidra till att bygga upp ett nytt och starkt Ukraina efter kriget. Våra nära samarbeten är dock i stor grad ömsesidigt och den inspiration och kunskap som vi inhämtar från våra ukrainska kollegor är helt avgörande för att utveckla även vår egen kunskap och utbildning. Vi hämtar även hem kunskaper och lär oss tillsammans med ukrainarna av det vi ser på slagfältet. Samarbetet med Ukraina stärker därför även den svenska försvarsförmågan och vårt samhälles motståndskraft.

Tillsammans med en liten delegation från Försvarshögskolan hade jag också förmånen att besöka våra kollegor i Kiev och Odessa för precis ett år sedan. Motståndskraften i både de militära styrkorna och civilsamhället gjorde enormt stort intryck, liksom de många personliga mötena och berättelserna från fronten.

Den 24 februari 2022 är en dag som är för evigt etsad i mitt personliga och Försvarshögskolans kollektiva minne – chocken, men också hur snabbt vi samlade oss och fann gemensam kraft och vilja att på många sätt stötta Ukraina. Jag tycker att vi ska använda den här tvåårsdagen för att än en gång samla den kraft och energi som krävs för att fortsatt och utveckla stödet till Ukraina. Om Ryssland skulle vinna det här kriget skulle det inte bara vara förödande för ukrainarna, utan lika mycket för Sverige, Europa och hela den globala säkerhetsordningen.

Vi på Försvarshögskolan kommer aldrig att ge oss i vårt stöd till Ukraina.