En säkerhetspolitisk mångsysslare

Kjell Engelbrekts forskning rör sig från europeisk säkerhetspolitik till transatlantisk säkerhet och stormaktsdiplomati. Just nu ligger fokus på att utvärdera Sveriges roll i säkerhetsrådet under åren 2017-2018.

Kjell Engelbrekt, professor i statsvetenskap vid Institutionen för statsvetenskap och juridik, beskriver sig själv som något av en mångsysslare. Hans forskning sträcker sig från europeisk säkerhetspolitik till transatlantisk säkerhet och stormaktsdiplomati. Han talar flytande bulgariska och har nyligen släppt en bok om landets demokratiska institutioner 30 år efter de första demokratiska valen. Just nu arbetar han med att utvärdera Sveriges roll i säkerhetsrådet under åren 2017-2018.

– Projektet ska rapporteras till regeringen i mitten av december, så jag har fullt upp, säger han.

I händelsernas centrum

Hans intresse för europeisk säkerhetspolitik tog fart i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet i samband med Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning.

– Vid den här tiden jobbade jag som forskare och analytiker på ett forskningsinstitut av tankesmedjakaraktär i München. Institutet hade också en radiostation – Radio Free Europe. Den sände nyheter som inte var färgade av den kommunistiska linsen över Central- och Östeuropa.

Kjell Engelbekt hade läst både slaviska språk och Östeuropastudier och kunde följa det politiska förloppet i realtid.

– Jag befann mig i händelsernas centrum och tror inte att jag kommer att uppleva något mer fascinerande.

Hans avhandling, som precis getts ut i en ny utgåva, är en jämförande analys av två nordiska länder - Sverige och Finland- och två länder i sydöstra Europa - Grekland och Bulgarien. Studien fokuserar på hur länderna hade förändrat sin säkerhetspolitik efter Sovjetunionens upplösning och murens fall.

– Jag tittade på 33 månader av förändring i de här länderna, och kunde samtidigt säga något om vad som hände med hela Europas säkerhetsordning.

Transatlantisk säkerhet

Europeisk säkerhetspolitik är fortfarande grunden i hans akademiska arbete, men perspektivet har breddats.

– Jag har till exempel ett återkommande uppdrag för försvarsdepartementet som handlar om att följa transatlantisk säkerhet, det vill säga de säkerhets- och försvarspolitiska relationerna mellan USA och Europa. Förra året skrev jag om kärnvapendoktriner, men i år tar vi ett bredare grepp om något som kan kallas ”strategisk ambivalens” i transatlantisk säkerhet.

Det handlar främst om USA:s förändrade roll och de ambivalenta signaler som Trumpadministrationen skickat ut, och som i sin tur föranlett europeisk osäkerhet.

Stormaktsrivalitet och diplomati

Ett annat forskningsområde är stormaktsrivalitet och diplomati, där han bland annat analyserat arbetet i FN:s säkerhetsråd och de grupperingar av länder som ingår i G7, G8 och G20-samarbetena.

– Det här ägnade jag mig åt 2010-2015, och det blev en bok med Georgetown University Press. Jag undersökte bland annat på hur de dominerande politiska och militära stormakterna bedriver diplomati och vilka strategier de använder sig av i säkerhetsrådet och på andra arenor.

Han har även undersökt Nato-insatsen i Libyen 2011 där Sverige deltog.

– Det var en möjlighet att inte bara agera i samverkan utan också samla erfarenheter från insatsen. Så vi satte ihop en grupp med lärare som undervisar i säkerhetspolitik, strategi, specialstyrke-, flyg- och flottoperationer här på Försvarshögskolan och skrev tillsammans med internationella forskare, vilket resulterade i en bok.

Forskningen om FN:s säkerhetsråd lade grunden till uppdraget att utvärdera Sveriges roll i säkerhetsrådet under åren 2017-2018 som han arbetar intensivt med just nu.

– Stormaktsrivalitet och diplomati är ett av mina främsta forskningsintressen som jag hoppas kunna fortsätta med framöver, vid sidan om transatlantisk säkerhet.

Han hoppas också få tid över för ett sidoprojekt om politisk idéhistoria.

– Sedan jag bodde i München i början av 1990-talet har jag fascinerats av 1920- och 30-talens Centraleuropa. Men det här ligger på sparlåga just nu. Det kanske får bli ett projekt att ta tag i när jag går i pension.

Josefin Svensson

I korthet

Titel: Professor i statsvetenskap.

Aktuell med: Bulgarian Democratic Institutions at Thirty: A Balance Sheet, medredaktör Petia Kostadinova (Lanham, MD: Lexington Books, 2020).

När jag är ledig: Bergsvandringar i sydöstra Europa, med familj, vänner och bekanta, är en favorit.

Senast lästa bok: Fremdwörterbuchsonette av USA-födda, men i dag briljant tyskspråkiga, Ann Cotten.

Dold talang: Spelade i tonåren med musiker som i dag är internationella storheter inom jazz. Men före detta talang är en mer passande beteckning…

Jag diskuterar gärna: Men utan tidspress. Det är då de mer intressanta, originella argumenten brukar hinna ta form hos de samtalande.

Min drivkraft som forskare: Nyfikenhet. Mer behövs inte.