Krigsvetaren som blev cyberanalytiker

Redan som tonåring visste Margarita Sallinen att hon ville arbeta med rikets säkerhet. Det gör hon också – med en vinkling som överraskade henne själv. I dag arbetar hon som cyberanalytiker på det växande svenska företaget Paliscope.

Paliscope hjälper företag och myndigheter att hantera cyberhot, cyberrisker och organiserad cyberbrottslighet. Det var en gästföreläsare på masterprogrammet i Politik, säkerhet och krig med inriktning krigsvetenskap som avgjorde inriktningen på Margarita Sallinens karriär.

Vad gör du i rollen som cyberanalytiker?

– Jag har nära kundkontakt, övervakar cyberhotlandskapet, bedriver omvärldsbevakning och jobbar med rådgivning. I och med att riskerna är ständigt närvarande och ökar, arbetar vi även med en managerad tjänst där vi övervakar försörjningskedjans och våra kunders leverantörers cybersäkerhet, alltså bedömer tredjepartsrisk.

– Jag kan inte berätta särskilt mycket, men det är spännande och utvecklande att jobba tätt ihop med våra kunder, förstå deras alltmer komplexa miljöer och hjälpa dem i det ständigt förändrade hotlandskapet. Vi arbetar med olika automatiserade verktyg och analyserar risker genom att titta på exempelvis Darknet. Sedan kommunicerar vi riskerna som kunden står inför och ger råd om hur de kan hantera och minimera dem. Det finns inga generella råd, utan de skräddarsys utifrån de specifika utmaningarna.

– Det är väldigt spännande och omväxlande i en värld som hela tiden förändras. Man får jobba snabbt, ibland med korta deadlines.

Berätta om ditt team!

– Jag vill börja med att slå hål på myten att man ska vara hackare eller programmerare för att jobba med cybersäkerhet. Mitt team är ungt och består av personer med olika kompetenser. Vi har dem som har läst systemvetenskap, folkrätt, freds- och konfliktkunskap, informationssäkerhet och ledarskap. Och så jag, som läst krigsvetenskap. Alla perspektiv tas tillvara och bidrar med en pusselbit till helheten.

Så vilken pusselbit bidrar du med?

– Bland annat med makroperspektivet. Som krigsvetare kan jag ge en geopolitisk och geoekonomisk analys av cybersäkerhet, insikter i hotaktörernas underliggande drivkrafter och hur de använder cyberoperationer i sina hotaktioner i cyberrymden. Men även vad det kan ha för konsekvenser för exempelvis en viss industriverksamhet. Tack vare min utbildning som krigsvetare är det här några av de perspektiv som jag kan bidra med.

Vilka egenskaper behöver du i din roll?

– Jag behöver vara analytisk, kreativ och intuitiv. Digitaliseringen och teknikutvecklingen går fort, och det gäller att ligga steget före och inte vara rädd för att tänka utanför boxen när man försöker förutspå hotaktörernas nästa steg.

Vad driver dig?

– Jag tror att vi som är unga är hungriga och har en enorm drivkraft att vilja hjälpa till och bidra till samhället utifrån den bakgrund och plattform man har. Det är en gemensam nämnare i mitt team. Cybersäkerhet i en större kontext handlar om samhällssäkerhet. Vi hjälper företag och myndigheter att bli säkra i cyberrymden, men när man lyfter blicken handlar det om Sveriges säkerhet, och på nästa nivå är det fråga om geopolitik och geoekonomi. Dessutom ser vi ofta att våra kunder utbildar sin personal, som i sin tur upplyser och delar den kunskapen med vänner och familj. Ju mer vi alla vet om cybersäkerhet, desto mer resilient blir vi som samhälle.

Vad drömmer du om att göra i framtiden?

– Jag tror på ständig utveckling och vill utvecklas som analytiker. En dröm jag har är att få jobba med just medvetenhet vid sidan av min roll som analytiker, kanske genom att hålla utbildningar och föreläsningar och hjälpa till att ta fram undervisningsmaterial för universitet. Jag skulle även vilja hjälpa unga kvinnor in i cyberbranschen. Jag vill göra samma sak för andra och öppna samma dörrar som Försvarshögskolan gjort för mig.

Berätta om din väg fram till där du är idag!

– Jag var nog 16 år när jag var säker på att jag ville jobba med försvarsfrågor och samhällssäkerhet. Min tanke var att jag ville in i Försvarsmakten som soldat, men eftersom kvinnor inte rekryterades lika aktivt till Försvarsmakten när jag var yngre, så började jag titta på universitet. Det var så jag hittade Försvarshögskolan. När jag förstod att man kunde läsa där som civil, så visste jag direkt att det var det här jag skulle göra.

– Efter ett par fristående kurser i militärhistoria och ledningsvetenskap läste jag kandidatprogrammet i terrorismbekämpning, säkerhet och underrättelse med inriktning mot politik och internationella relationer på Edith Cowan University i Perth i Australien. Efter att ha läst färdigt i Australien åkte jag tillbaka till Sverige för att läsa masterprogrammet i Politik, säkerhet och krig på Försvarshögskolan.

Masterprogrammet Politik, säkerhet och krig har två spår – varför valde du krigsvetenskap?

– För mig var det självklart att jag ville lära mig mer om dynamiken i väpnad konflikt, militära maktmedel, och att få titta närmare på olika aspekter av försvarsfrågor, eftersom det är ett intresse som alltid legat mig varmt om hjärtat. Här fick jag fortsätta studera försvarssektorn utan att ha en militär bakgrund. Jag lockades även av att det är en helt unik inriktning både för Sverige och i världen – att den faktiskt bara finns på Försvarshögskolan.

– Sen hittar man sitt eget perspektiv inom krigsvetenskapen, och jag valde cybersäkerhet där jag bland annat kunde studera hur offensiva cyberoperationer används som maktmedel av diverse stater i den internationella miljön.

Hur kom du in på området cybersäkerhet?

– På en kurs om europeisk säkerhet hade vi en gästföreläsare som heter Sarah Backman. När hon pratade om cybersäkerhet så hände det något i mig. Jag kände att det här var så otroligt viktigt och aktuellt – så hur kunde det komma sig att jag inte kunde det här? Där och då bestämde jag mig för att det här skulle bli mitt fält.

Så det sa bara ”klick”?

– Ja precis, det gjorde det. Backman var väldigt uppmuntrande och gav oss tipset att se till att hamna med experter i branschen – och lära oss av dem. Man kan studera väldigt mycket, men inget slår att gå bredvid och skugga någon som är verksam och duktig inom ett område.

– Det var precis det jag gjorde genom att göra min praktik på Försvarshögskolans Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (Cats). Där fick jag lära mig mer om cyber- och påverkansoperationer, och jag var med och författade en rapport med min handledare om vilka outtalade normer som kan utläsas hos nio stater som bryter mot internationella överenskommelser i cyberrymden. Jag fick också tips på vad jag skulle tänka på under min masteruppsats, som handlade om hur uppfattningen av cybervapen och offensiva cyberoperationer ändrats de senaste tio åren i USA. Efter sista terminen arbetade jag kvar på Försvarshögskolan över sommaren, med fokus på cybersäkerhet.

– Sen var det en av mina handledare från Cats som kontaktade mig och undrade om jag var intresserad av tjänsten som cyberanalytiker på Paliscope.

Hur upplevde du masterprogrammet, nu när du tänker tillbaka?

– Det var helt annorlunda mot vad jag trodde, och bara i positiv bemärkelse. Både nischat och väldigt flexibelt. Mina förväntningar var att studera konventionell krigföring och dynamikerna kring det, och vi fick de delarna bland annat genom scenariospel där man tränas i att vara analytisk.

– Men jag fick även ta del av perspektiv som jag inte visste hörde hemma i krigsvetenskap. Området blir verkligen vad man gör det till och vi uppmuntrades att titta på olika perspektiv och ta in nya teorier som kanske inte prövats tidigare. Som exempel blev jag introducerad för konstruktivismen, där man utgår från outtalade normer. Jag skrev min masteruppsats och senare rapporten som blev publicerad under min praktik utifrån den teorin.

– Det som verkligen sticker ut är lärarna. I och med att de är experter inom sina områden är de genuint intresserade av att lära ut det de kan. De har viljan att få oss att förstå. Deras engagemang och uppmuntran genomsyrar mina studier på Försvarshögskolan.