Från praktik på UD till jobb på svenska ambassaden i Moskva

Tre månader efter sin examen från kandidatprogrammet i militärhistoria började Sudeshna Chowdhury arbeta på Sveriges ambassad i Moskva. Hon lever som hon lär: Sätter tydliga mål och ser till att nå dem – men inte ens hon hade hon trott att hon skulle nå en av sina drömmar så snabbt.

Sudeshna Chowdhurys barndomsdröm var att plugga juridik och arbeta för mänskliga rättigheter. Hon såg framför sig att hon skulle jobba på UD som diplomat. I vuxen ålder utvecklades drömmarna till att även se Försvarsmakten eller Polisen som intressanta arbetsplatser, kanske som utredare eller analytiker.

– Samtidigt har jag tillbringat mycket tid i Indien och hört talas om krig i hela mitt liv. Min släkt utsattes för kolonialismen och flydde kriget vid upplösningen av brittiska Indien 1947. Den bakgrunden är en del av mig.

Efter gymnasiet jobbade hon bland annat mot sexuellt våld, människohandel och prostitution på Föreningen Tillsammans och Changing Attitudes. Det ledde vidare till arbete som socialarbetare i Indien som hon jobbade med när hon sökte sig till Försvarshögskolan här i Stockholm.

Intresserad av komplexa samhällsfenomen

Sudeshna Chowdhury kände att det inte var tillräckligt för henne att arbeta stödgivande och opinionsbildande. Hon ville arbeta med att bekämpa de människor som utsätter andra för grova brott.

– Eftersom jag var intresserad av både det operativa och det strategiska arbetet var det rätt naturligt att jag också blev intresserad av den säkerhetspolitiska biten. Jag tycker det är otroligt intressant med komplexa samhällsfenomen och jag blev till exempel intresserad av gränsöverskridande brottslighet, antagonistiska hot och terrorism.

Varför valde du att läsa just militärhistoria?

– Innan jag började läsa hade jag samma fördomar som många andra om ämnet militärhistoria, och förstod inte vad det skulle kunna leda till. Jag tänkte att jag skulle läsa statsvetenskap, men som tur var fick jag för mig att det kunde vara passande att inleda med lite militärhistoria eftersom jag skulle börja på Försvarshögskolan. Därför sökte jag grundkursen.

Sudeshna Chowdhury var 27 år gammal, yrkesverksam som projektledare och ville ha konkreta verktyg. Väldigt snabbt insåg hon att militärhistorian gav henne just det hon var ute efter.

– Historia är bara en liten del av programmet. Efter att inlett med tungt bepansrade fotsoldater i antikens Grekland kom vi snabbt in på försvar, taktik, den operativa och strategiska nivån, Ryssland och Östersjöområdet, förklarar hon.

Stabsassistent på militärövning

Så fort hon klev in på Försvarshögskolan kände hon att hon kommit hem.

– Magkänslan sa att jag hade hamnat rätt. Utöver en fantastisk utbildning har jag varit vice ordförande i studentkåren med ansvar för jämställdhetsfrågor. Jag fick också möjligheten att jobba som stabsassistent på militärövningen Viking 18, och det är än idag bland det häftigaste jag gjort.

Hon träffade vänner för livet och ser Försvarshögskolan som en plats för möten.

– Som när dåvarande vicerektor Ewa Skoog Haslum och jag kom till mässen en gång, och hon hälsar på en man med orden ”Hej Micke, har du träffat Sudeshna?”. Och jag fick hälsa på ÖB Micael Bydén som den mest självklara sak i världen. Så är det på Försvarshögskolan.

Kombinerade studierna med arbete mot människohandel

I början av studierna jobbade Sudeshna Chowdhury deltid på Real Stars, som arbetar mot människohandel. Hon arbetade också som timanställd administratör på Polisens skrivcentral.

– En sysselsättningsgrad på kanske 150-300 procent är inget jag rekommenderar i längden. Samtidigt har det gett mycket erfarenhet och kvalifikationer som arbetsgivare är intresserade av.

En bit in i studierna fick hon anställning hos Polisen som gränskontrolltjänsteperson. Sedan avancerade hon och började arbeta som brottsutredare på lokalpolisområde.

– Eftersom jag drömt om att få jobba som utredare så tog jag studieuppehåll i två år. Sedan gick jag tillbaka till mitt sista år på utbildningen samtidigt som jag arbetade deltid på polisen som handläggare. Jag deltog också i Kvinna till Kvinnas feministiska ledarskapsutbildning för kvinnor med migrationsbakgrund.

Att jobba vid sidan av studierna har bland annat handlat om att få CSN-pengarna att räcka till, men också om att ha goda meriter från yrkeslivet inför jobbsökandet efter examen.

– Jag är samtidigt en typisk högpresterande person som alltid tvivlar på mig själv, och genom åren har jag har haft många som sagt till mig att jag inte behöver överbevisa mig själv. Jag har nog inte förstått hur duktig och uppskattad jag är förrän nu.

Praktik på UDs enhet för Östeuropa och Centralasien

Efter allt arbete vid sidan av studierna kände hon sig osäker på om hon skulle göra praktik. Men så bestämde hon sig för att försöka komma till UD eller Försvarsmaktens högkvarter.

– UD hade lyst ut sina praktikplatser och jag sökte till de avdelningar som jag var intresserad av. De flesta som hamnar på UDs enhet för Östereuropa och Centralasien är så kallade slavister och har läst ryska – och det har inte jag. Men de var intresserade av min myndighetserfarenhet från Polisen och att jag jobbat med jämställdhetsfrågor. Det var fantastiskt, samma känsla som när jag kom in på Försvarshögskolan. Jag trivdes från dag ett.

Två veckor in i praktiken angrep Ryssland Ukraina

– Jag kommer alltid minnas när jag klev in på kontoret den morgonen. Det var en känsla av chock. Min enhet på UD hanterar Ryssland och Ukraina, så det var bara att kavla upp ärmarna.

– Det här var exakt det jag studerat i teorin. Att det var det första som hände på praktiken var inget jag önskade, men otroligt och väldigt märkligt att få uppleva. Mina kollegor jobbade 24/7 och jag fick göra kvalificerade arbetsuppgifter, eftersom det var så arbetsintensivt och eftersom jag hade tidigare arbetserfarenhet.

– Många arbetsuppgifter kan låta spännande när man läser om dem, men är de det i verkligheten? Svaret för mig var: Ja, absolut. Jag fick ett kvitto på att jag hade gjort helt rätt utbildningsval. Jag vill hjälpa till där det krisar.

Idag arbetar du på Sveriges ambassad i Moskva. Hur gick det till?

– Jag trivdes på UD och ställde frågan om jag kunde få vara kvar på något sätt. Jag blev helt chockad när jag fick det här erbjudandet. Jag hade inte kunnat föreställa mig att de skulle skicka mig till Moskva. Det här är något jag strävat efter sen jag var liten, och nu är jag här och får jobba internationellt för Sverige. Men att få den här frågan direkt vid examen… Nej, det hade jag aldrig trott var möjligt.

Livet i Moskva

Den svenska ambassadens roll i Moskva är att representera Sverige och att bevaka utvecklingen i Ryssland.

– Jag lär mig mycket om arbetet, och det sker under en utmanande tid. En konkret detalj som kriget har medfört är att Moskva inte längre är en tidsmässigt smidig postering – flygtiden till Stockholm var två timmar och är nu 12 timmar.

Sudeshna Chowdhury bor i en lägenhet i Moskvas stadskärna. Hon har 45 minuters resväg till ambassaden med tunnelbana och buss fastän ambassadens kvarter också räknas till innerstaden.

– Moskva är betydligt större än Stockholm men eftersom det är en storstad så finns det alltid något att utforska på fritiden.

Vill arbeta med säkerhetspolitiska frågor

Sudeshna Chowdhury har velat bli diplomat ända sedan hon var barn – och nu har hon fått prova på det. Vad ska du göra härnäst?

– Här vill jag stanna upp ett tag. Men längre fram arbetar jag nog fortfarande med säkerhetspolitiska frågor på operativ eller strategisk nivå. Jag har ett fortsatt internationellt perspektiv – för Sverige och med Sverige som bas – men kan gärna tänka mig att arbeta utomlands periodvis.

Lever efter Gandhis principer

Sudeshna Chowdhurys morfar är en av hennes stora förebilder. Han förklarade att i kriget vid upplösningen av brittiska Indien kan du gå två vägar: bli våldsbejakande eller välja att leva efter Gandhis principer.

– Min morfar valde alltid icke-våld, även om någon slog eller spottade på honom. När jag föddes i Kolkata som första barnbarn var det en stor glädje för honom att jag var flicka, trots att den omgivande kulturen värderar pojkar högre.

– Han ville att jag skulle utbilda mig och gå ut och göra gott i världen. Jag känner att jag gör just det. Min familjs historia har präglat mig, och jag gör något gott av den.

Krig, kultur och samhälle – kandidatprogram