Martina Luksic läser masterprogrammet i militärhistoria

Masterprogrammet i militärhistoria leder Martina Luksic precis dit hon vill. Som militärhistoriker kommer hon kunna bidra till att skapa en så sanningsenlig och korrekt samtidsanalys som möjligt – och skapa förståelse för hur samhällsutveckling och försvarsmakt hänger samman.

Vissa slingrar sig fram i sina studier. Men för Martina Luksic har det varit en rak väg sedan hon upptäckte Försvarshögskolan och ämnet militärhistoria. Efter kandidatprogrammet läser hon nu andra terminen på masterprogrammet i militärhistoria om relationen mellan krig, kultur och samhälle ur ett internationellt och ett historiskt helhetsperspektiv. Närmast hjärtat finns det humanitära perspektivet och drömmålet är FN. 

När Försvarshögskolan startade masterprogrammet i militärhistoria hösten 2021 var det som en dröm som blev sann för Martina Luksic.

– Jag läste på kandidatprogrammet, och visste att jag inte var klar med militärhistoria som ämne. Kandidaten ger förståelse, men inte möjlighet att specialisera sig inom det område jag vill. Det får jag nu.

Vill arbeta för världsfred inom FN

Hon ser det som sitt kall att arbeta för världsfred, inom underrättelsetjänsten eller inom någon humanitär organisation.

– Min dröm och mitt mål är att arbeta inom FN, och för att nå dit vill jag skaffa en så bred förståelse som möjligt för säkerhetsarbetets många perspektiv och aktörer. Jag gjorde kandidatprogrammets praktik på Sveriges ambassad i Zagreb för att lära mig hur UD arbetar och bredda min förståelse för diplomatiska relationer.

– Jag tror verkligen på FN, men som jag ser det kan och bör organisationen utvecklas för att bli ännu mer bidragande, bland annat genom att kunna agera snabbare.

Hur är militärhistoria relevant för att skapa fred?

– Utbildningen behövs för att förstå samhällsutvecklingen. Jag tror inte att det är möjligt att få en sann och komplett uppfattning om samhällsutveckling, försvarsmakt och krig utan att förstå militärhistoria. Militärhistorien lär ut varför samhällsinstitutioner är utformade som de är, och hur de i sin tur har format krig. Den visar varför vi krigar på det sätt som vi gör idag, och varför försvarsmakter är utformade som de är. Så genom att lyfta det militärhistoriska perspektivet bidrar vi till förståelse för vår värld – både i krig och i fred.

Militärhistoriker kompletterar perspektiven

– Det är inte militärhistorikernas uppgift att förklara hur det kommer gå i krig eller berätta om framtiden. Men samtidigt kan en bristande militärhistorisk förståelse ge bristande analyser. Vi behövs för att komplettera perspektiven inom säkerhetsbranschen och för att göra det möjligt att skapa en så sanningsenlig och korrekt samtids- och framtidsanalys som möjligt.

Martina Luksic menar att militärhistoriker kan analysera historiska händelser kopplat till militär, samhälle och människa på makro- och mikronivå.

– Det handlar om att militären inte är en institution som står självständigt, utan är utformad för att fungera med samhället. Och samhället är utformat i symbios med militären.

– Vårt bidrag är också att skapa förståelse för människan och människans lidande i krig. När det gäller militära insatser blir det lätt att man pratar om statistik och resurser, och att det humanitära perspektivet försvinner.

Spridd studiebakgrund och bra sammanhållning

Martina Luksic berättar att de inom kursen har en spridd studiebakgrund – från militärhistoriker till statsvetare och en antikvarie.

– Det innebär olika typer av förhållningssätt och perspektiv på samma information, och därmed en djupare förståelse och analys. Men vi har samma passion för ämnet.

Hon tycker att den goda sammanhållningen har skapat en fantastisk stämning mellan kurskamraterna.

– Vi är öppna om vad vi tycker är svårt och det gör det både lätt och roligt att ta sig an studierna. Vi träffas i mässen eller hemma hos någon, har chattgrupper för snabba avstämningar och söker hjälp hos varandra. Det är bra att ha en stark gemenskap när en stor del av studierna är självständiga.

Och hur är lärarna?

– Lärarna behandlar oss snarast som vänner som ska ta oss från plats A till plats B genom kunskap, och jag upplever inget av den hierarkiska ordning som kan råda på lärosäten.

De hade en lite speciell uppmaning till er i klassen redan första dagen …

– Ja, de rekommenderade oss att umgås på fritiden, med motiveringen att vi får ut mer av utbildningen om vi är nära varandra. Vi följde rekommendationen som om den vore en lag, och det har visat sig vara fantastiskt. Lärarna visste vad de pratade om.

Masterprogrammet är grunden för ett yrkesnätverk

Branschen är liten och Martina Luksic tror att hon och hennes kurskamrater kommer att möta varandra på ett eller annat sätt i sina framtida yrkeskarriärer.

– Skolan uppmanar oss att vi ska se studietiden som en möjlighet att lära känna varandra och diskutera. Det handlar inte om att vi ska tycka likadant, utan vi lär oss att vara uppriktiga och ärliga, att kritisera, bolla idéer, säga ifrån och lyfta egna perspektiv. Utbildningen trycker på att vi ska bli självsäkra och självständiga, eftersom det kommer bidra till att vi kan ifrågasätta och komplicera frågor när vi kommer ut i arbetslivet. Var och en uppmuntras att ta plats och ha en åsikt utifrån sin kompetens.

Uppmuntras att forma sin unika profil

På masterprogrammet i militärhistoria är terminerna ganska så fria med många valbara kurser och möjlighet att nischa in sig utifrån sitt intresse. Vad innebär det för er utbildning?

– Man blir en unik individ inom militärhistoria och formar sitt eget sätt att arbeta på. Alla i klassen kommer gå olika vägar och det gör att det inte blir någon konkurrens mellan oss.

Hon ser stora möjligheter till en framtida arbetsmarknad, särskilt i nuvarande säkerhetsläge. Hon menar att det finns en brist på människor med just deras unika kompetens.

– Vi är få och har en väldigt speciell utbildning som inte går att få någon annanstans i Sverige. Jag tror att man kan vara lugn med att man får den karriär man har jobbat för genom sin unika profil.

Hon har bott i Kroatien under delar av sin uppväxt. Hon tycker att det är en styrka och en tillgång att förstå flera kulturer, särskilt två kulturer som har helt olika bakgrund i militärhistoria

– Sverige har inte krigat på sin mark på flera hundra år, medan Kroatien krigade och blev självständigt för bara några år sedan. Jag har märkt att jag har lättare att förstå hur man motiverar ett folk till vissa saker och hur känslor för folk, land och regim kan skilja sig åt.

Hon vill rekommendera masterprogrammet till alla som vill jobba med säkerhet och fred, eller för de som har ett starkt intresse för militärhistoria och vill forska vidare.

– Jag tror att det är väldigt viktigt att man inte bara tycker att militärhistoria är häftigt, utan också är övertygad om och förstår den betydelse ämnet har. Då har man en bra grund för att komma långt med hjälp av programmet.

Krig, kultur och samhälle - masterprogram