Motstånd på olika nivåer förklarar Försvarsmaktens långsamma jämställdhetsarbete

Att arbetet för jämställdhet inom Försvarsmakten tar så lång tid beror framför allt på ett motstånd mot förändring på flera nivåer inom organisationen. Det menar Frida Linehagen, som analyserar Försvarsmaktens jämställdhetsarbete i sin avhandling.

– Försvarsmakten har under lång tid vidtagit många åtgärder för att organisationen ska bli mer jämställd, men trots det går arbetet väldigt långsamt. Jag ville ta reda på varför det är så, säger Frida Linehagen, kapten i marinen och militär lärare vid Försvarshögskolan.

I avhandlingen Gender (in)equality within the Swedish Armed Forces: Resistance and functional disinclination utforskar hon anledningarna bakom den långsamma utvecklingen och kopplar den till ett motstånd mot förändring på strukturell, organisatorisk och professionell nivå. Motståndet förklaras med begreppet functional disinclination, funktionell ovilja på svenska. Det innebär att hindren för jämställdhet inte enbart bör ses som motstånd utan också som en återkommande process som hämmar implementeringen av olika åtgärder.

– I avhandlingens fyra delstudier, som tittar på olika områden inom Försvarsmaktens verksamhet, blir det tydligt att det finns en form av organisatorisk oförmåga att anpassa sig till de normativa krav som ställs på organisationen, säger Frida Linehagen.

Olika former av motstånd mot jämställdhet

Motståndet mot jämställdhet blir synligt på olika vis. Ett exempel är Försvarsmaktens kollektivavtal där det 2017 gjordes en särskild satsning för att höja kvinnors löner. Målet var att kvinnors medellön skulle uppgå till 95 procent av männens.

– Som en åtgärd för jämställdhet är detta anmärkningsvärt eftersom 95 procent av männens löner inte är detsamma som en jämställd lön, säger Frida Linehagen.

Andra exempel är hur kvinnor och män anpassar sig till den militära maskulina normen och hur de förhåller sig till jämställdhet i organisationen.

– Försvarsmakten är ju en organisation som under lång tid varit stängd för kvinnor. Och trots att den nu varit öppen för kvinnor i 40 år så behöver kvinnor inom Försvarsmakten hela tiden förhåller sig till manliga normer. Att vi först om tre år, 2026, ska få den första unisex-uniformen är ett exempel på den här trögheten i systemet.

Motståndet mot förändring är inte en medveten strategi utan något som är inbyggt i systemet, menar Frida Linehagen.

– Jag tror att strategin är att försöka uppnå en mer jämställd organisation, men den ställs hela tiden mot andra frågor, som till exempel Försvarsmaktens unika uppgift att försvara landet. Då blir allt annat underordnat och därmed inte lika prioriterat.

Unik inblick i Försvarsmaktens arbete

Att Frida Linehagens avhandling skulle handla om just jämställdhet i Försvarsmakten var inte alls tanken från början.

– Jag ville ju inte bli en av ”tjejerna som håller på med jämställdhet”. Jag hade sett andra som gjort det och det var inte direkt karriärfrämjande. Men när jag kom in i ämnet insåg jag att det var otroligt intressant, och att jag som officer hade en möjlighet att ge en inblick i organisationen som varit svårfångad om man inte är militär.

Att hon från början inte ville gå in på ämnet ser hon nu efterhand också som en del av det organisatoriska motståndet inom Försvarsmakten som hon sätter fingret på i avhandlingen.

Vill bidra till förändring

Hon hoppas att forskningen ska bidra till att fler reflekterar kring jämställdhet inom Försvarsmakten, och att det i sin tur ska leda till konkreta förändringar.

– Jag har varit ute och föreläst en hel del på olika nivåer inom Försvarsmakten, och tror att jag har satt i gång tankarna hos många. Att det jag pratar om också är kvalitetsgranskad forskning ger ett annat tryck bakom orden.

Hon tror också att den könsneutrala värnplikten som infördes 2017 kommer att ge resultat på jämställdhetsarbetet.

– Utvecklingen kommer att gå snabbare nu när fler kvinnor kommer in som värnpliktiga, men här behövs det mer forskning för att följa utvecklingen, säger hon.

Josefin Svensson