"Militärhistoria öppnar många dörrar"

Direkt efter gymnasiet följde Viktor Lindhé von Ehren sitt historieintresse och började på kandidatprogrammet i militärhistoria. Här blickar han tillbaka på tre år där han fått kombinera historia med internationella relationer – och öppnat många dörrar in i framtiden.

Enligt Viktor Lindhé von Ehren så är det bra att vara intresserad av historia om man vill gå programmet, men det passar alla som är intresserade av vad som händer i världen och som vill förstå nuvarande skeenden bättre. Längre fram i utbildningen har man även möjlighet att fördjupa sig i modernare händelser.

Stort eget ansvar för studierna i militärhistoria

Han förklarar att början av programmet påminde lite om gymnasiestudierna, med prov på det man läst och haft genomgångar av.

– Men under de senare kurserna – framför allt där man väljer inriktning – får man vara beredd på att ta stort eget ansvar. Det innebär färre föreläsningar i veckan och större vikt på resonemang, analys och egen efterforskning.

– Det här självständiga har passat mig väldigt bra, och jag upplever att de flesta av mina kursare gillar sina studier extra mycket när man väljer ämnet själv, som vid uppsatser. Då blir det i och för sig mindre umgänge med kurskamraterna, men samtidigt mer fritt, och man känner att man formar sin egen framtid.

Kandidatuppsatsen var roligaste kursen

– Att få välja ut och rikta in sig på något man verkligen är intresserad av, göra egna efterforskningar och analyser och sitta länge och fördjupa sig i något var något jag verkligen uppskattade.

Viktor valde att skriva sin kandidatuppsats om den svenska FN-insatsen i Bosnien.

– Närmare bestämt tittade jag på Ulf Henricsson, som var bataljonschef för den första FN-styrkan i forna Jugoslavien, och hur hans ledarstil påverkade några utvalda fall och situationer under insatsens gång. Han fick ökända krigsförbrytare på Balkan att backa och räddade sannolikt många civila människoliv, och tilldelades nyligen Kungliga Svärdsorden för sina insatser.

– Men du kan lika gärna skriva om Karl X Gustav och tåget över Bält. Den stora friheten med historia är att man får välja. Vissa aspekter kan vara mer nyttiga för ett framtida myndighetsarbete än andra, men det finns alltså en stor frihet. Och källkritiken har till stor del samma kriterier, oavsett om det är 1990- eller 1600-talet man väljer.

Det militära utbytet på Försvarshögskolan

– Det finns ett stort utbyte mellan den civila och den militära världen på skolan, och det är en enorm styrka, men man kan samtidigt välja själv hur mycket man gör av det. Jag skulle beskriva kandidatprogrammet i militärhistoria som ganska civilt och akademiskt.

Hur är relationen till lärarna?

– Försvarshögskolan är ett ganska litet lärosäte, så vi har nog en mer personlig relation än vid andra universitet. Lärarna kommer också till studentpuben Mässen, och det går bra att prata om både det akademiska och saker runt omkring. De kommer ihåg vem man är, vilka intressen man har och vad man skriver om. Till exempel fick jag en rekommendation om en källa av en professor som mest undervisar på masterprogrammet. Senare återkom han och frågade mig vad jag tyckte om källan. Den personliga kontakten? känns kul, och det är alltid en fördel att få mer anpassad undervisning. Det passar mig – och nog de flesta – väldigt bra.

Stor blandning av kurskamrater

– Min klass består både av av studenter på programmet och fristående kursare. Det är en högre andel tjejer än jag trodde att det skulle vara, och spridda åldrar. Några kommer direkt från gymnasiet som jag, några har studerat och andra har hunnit arbeta. Jag har en kompis som har teologi och terrorismstudier i bakgrunden. I diskussionen på seminarierna är det kul med olika perspektiv på olika saker, och såklart även i umgänget! Och det är inte omöjligt att man kommer mötas senare i yrkeslivet.

Har du något tips till den som ska börja här?

– Mitt bästa tips är att umgås utanför klassrummen och ha kul med folk. Det ger hjälp även i studierna. Under insparken läggs en stabil grund för sammanhållningen inom programmet, och även mellan programmen och årskurserna. Och sittningarna som studentkåren anordnar är riktiga höjdpunkter. Så se till att ha riktigt roligt!

Praktik på svenska ambasaden i Wien

Viktor valde att göra sin praktiktermin utomlands.

– Ja, jag ville pröva på myndighetsarbete och har ett stort intresse för utrikespolitik, så jag satsade på och kom till svenska ambassaden i Wien. För mig handlar det både om att lära mig mer om det breda arbetet på en ambassad och om att få upp ögonen för hur utrikesförvaltning och Regeringskansliet arbetar – och hur Sverige styrs och fungerar.

Siktar först på masterprogrammet i militärhistoria

– Min plan är att fortsätta studera militärhistoria på masterprogrammet Krig, kultur och samhälle. Jag vill inte utesluta en karriär inom det akademiska, och det skulle dessutom vara givande att kunna ägna med tid åt valbara kurser och få möjlighet till utlandsstudier. Och så vill jag skriva en uppsats till, för det ger den största friheten att fördjupa sig i en fråga man är intresserad av och upptar en fjärdedel av masterprogrammet.

Militärhistoria öppnar för olika jobbmöjligheter

– Myndighetsalternativen ser intressanta ut, och i framtiden kan jag tänka mig att hålla ett öga på de lediga jobb som Regeringskansliet publicerar. Diplomatprogrammet är intressant, så jag jobbar nog i den riktningen, men är väl medveten om att det finns massor av andra roliga saker att göra. Den spontana bilden av en historiker är kanske inte förknippad med myndighetsjobb, så det känns viktigt att framhålla att det går att välja den vägen. Militärhistoria öppnar många dörrar, och det är lätt att konstatera att det finns en massor av möjligheter.

Mer om Krig, kultur och samhälle - kandidatprogram i militärhistoria