Dna som maktmedel i hybridkrigföring

I det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Greyzone Genomics ligger fokus på att analysera hur troligt det är att nya metoder för hybridkrigföring baserad på genteknik ser dagens ljus i en nära framtid.

Plantering av syntetiskt dna, biometrisk utpressning och genetisk hybridkrigföring är några av de risker som har uppstått till följd av forskningsframstegen inom genetisk teknologi. Men hur farlig är egentligen den här utvecklingen och hur stor är risken för nya former av hybridhot utvecklade med hjälp av genetisk teknologi? Det har en grupp av forskare i projektet Greyzone Genomics undersökt.

– Vi har utforskat nya tvärvetenskapliga metoder för att bedöma risker med den framväxande biotekniken, säger David Gisselsson Nord, koordinator för projektet och professor samt överläkare i patologi vid Lunds universitet.

Scenarioanalys för riskbedömning ur olika perspektiv

Forskarna har tagit avstamp i olika scenarier för att utifrån sina respektive expertområden analysera de säkerhetspolitiska riskerna och ta fram förslag på motåtgärder. I projektet ingår forskare inom juridik, underrättelseanalys, informationskrigföring, medicin och bioinformatik.

– Vi försöker titta på hela skalan – kan antagonistiska aktörer använda genetik för att ta reda på en makthavares reaktionsmönster under stress, och hur skulle det i så fall gå till?

Som exempel lyfter han Frankrikes president Emmanuel Macrons möte med Rysslands president Vladimir Putin i februari 2022, där de satt på varsin sida av ett 2,5 meter långt bord. Det här var under covid 19-pandemin, och Macron hade avböjt att göra ett ryskt covid-test inför mötet. Enligt Kreml berodde det på att Macron inte litade på ryska covidtester tillräckligt mycket för att ta ett prov, men det ryktades också om att det fanns en rädsla hos den franska delegationen för att Ryssland skulle få tillgång till Macrons dna om han gjorde det ryska testet.

– Vi säger att Ryssland hade lyckats stjäla dna från Emmanuel Macron. Vad hade de då kunnat göra med det? Går det till exempel att ta fram ett specifikt virus som skulle kunna slå ut Macron?

Kanske i teorin, men det är mer myt än verklighet, menar David Gisselsson Nord.

– Det skulle kräva väldigt mycket jobb och troligtvis inte vara värt mödan.

Emmanuel Macrons dna kan däremot användas för att förutse vilka sjukdomar han kan drabbas av i framtiden, information som en illasinnad makt skulle kunna utnyttja. Via internationella databaser är det också möjligt att ta reda på om han har barn eller okända släktingar som han inte känns vid samt information om hans ursprung.

Dna-profilering och konstgjort dna

Frågan om det går att plantera konstgjort dna för att till exempel sätta dit någon för ett brott har också varit uppe i projektgruppen. För att lyckas med det behöver man skapa konstgjorda dna-molekyler i ett laboratorium som kan imitera en verklig persons dna, för att sedan plantera ut det på en brottsplats. Här menar forskarna att det är omständligt, men inte omöjligt.

En annan aspekt av dna-profilering gäller genetiska vapen som riktas mot en särskild etnisk grupp eller minoritet. Om man känner man till gruppens genetiska profil går det att ta reda på deras genetiska sårbarheter och använda sig av dem i riktade vapen av kemiska och biologiska substanser.

– Vi ser dock att det finnas en mytbildning och övertro på förekomsten av genetiskt målstyrda biovapen inom en nära framtid. Det är för mycket som behöver komma på plats både tekniskt och vetenskapligt för att det ska kunna göras storskaligt, i alla fall just nu, säger David Gisselsson Nord.

Intressant för underrättelse och påverkansoperationer

De faktiska användningsområdena av genetisk teknologi finns i dag framför allt inom underrättelsesfären.

– Att aktivt samla in dna för att profilera motståndaren eller för att få information som kan användas vid förhandlingar ligger nära. Narrativ om förekomsten av biologiska vapen är också ofta en komponent i ryska desinformationskampanjer, säger Oscar Larsson, docent i statsvetenskap vid Försvarshögskolan.

I fredstid, gråzon och krig

Forskarnas scenarioanalyser utgår från tre olika skeenden - fredstid, gråzonscenarier och krig.

– Vi jobbar med hela skalan för att skapa en större medvetenhet om vad som kan hända, säger Oscar Larsson.

Kunskap om vad som kan ske på kort och lite längre sikt behövs också för att kunna investera i rätt motåtgärder.

– Genom att skatta de faktiska riskerna och identifiera varningstecken kan vi använda resurserna där det finns störst behov, säger David Gisselsson Nord.

Att sprida kunskap om framtida hot

En av utmaningarna i projektet är har varit den etiska aspekten av forskningen, att analysen av framtida hybrida hot skulle kunna ge illasinnade aktörer uppslag till nya effektiva metoder för hybridkrigföring.

– Vi har haft många diskussioner, till exempel om vi ska berätta vad vi hittar i databaserna och hur det kan användas i utpressningssyfte eller annat. Här har vi landat i en formell trygghet och kompromisser. Vi planerar till exempel att publicera med maskerad data så att det vi sammanställer inte ska kunna missbrukas, säger David Gisselsson Nord.

– Genom att inte vara tekniskt precisa så riskerar vi inte att medverka till att skapa nya hybridhot eller vapen, men vi kan ändå öka medvetenheten om de potentiella hoten så att man kan börja ta fram motåtgärder. Det är mer värt än att vi är tysta, säger Oscar Larsson.

De pekar också på att hybridkrigföring ofta bygger på överraskningsmomentet.

– Genom att berätta om potentiella hot och skapa en medvetenhet så berövar vi dem den möjligheten, säger Oscar Larsson.