De ryska motgångarna de inledande dagarna är på många sätt förvånande och delvis uppmuntrande även om vi nu med viss fasa ser hur våldsanvändningen i städerna eskalerar. Det är fortfarande bara början vi bevittnar och måste därför vara försiktiga med vilka slutsatser vi drar.

Om de ryska styrkorna tack och lov hittills överraskat negativt har det internationella samfundet i stället överraskat i positiv bemärkelse. Det råder stor internationell solidaritet med Ukraina, vilket också materialiseras i form av humanitär hjälp, ekonomiskt stöd, och även med försvarsmateriel och vapensystem. EU talar med en enad stämma och inför mycket skarpa sanktioner, vilket på så sätt förverkligar den gemensamma utrikes- och försvarspolitiken på allvar för första gången. Nato står också enat och stärker sin närvaro österut. Utöver det signalerar många länder fortsatta och ökande satsningar för att stärka sin försvarsförmåga. På bara några dagar har Putin enat och stärkt ett relativt polariserat och splittrat ”väst”. Rent strategisk så tycks därmed allting gå emot Putin och det börjar bli svårt att se ett positivt slutscenario för Ryssland - vilket dock lika gärna kan göra situationen ännu farligare.

Jag har fått en hel del frågor om vad vi på Försvarshögskolan gör eller vad vi bör göra för att, utöver vår forskning och utbildning, bidra på olika sätt. Utöver vår initiala kommunikation och ett informationsmöte för studenter och medarbetare i fredags så gör FHS bland annat följande:

• En lång rad forskare och lärare vid Försvarshögskolan bidrar dagligen med sin expertis i olika medier. Vi planerar också en seminarieserie om kriget i Ukraina som samlar FHS-experter som tillsammans med relevanta gäster för att bidra med kunskap och expertis för både interna och externa behov. Tanken är att komplettera den omedelbara mediabevakningen av kriget med mer fördjupande samtal, samt nya och bredare perspektiv. FHS har en unik bredd i sin kompetens och har därmed en möjlighet att med gemensamma krafter göra substantiella bidrag till förståelsen för kriget i Ukraina.
• FHS har räckt upp handen inom nätverket Scholars at Risk som tar emot akademiker på flykt. Inom Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) funderar vi just nu också på hur ukrainska studenter på flykt kan få stöd på olika sätt.

Vi fortsätter att följa kriget och att göra vad vi kan som lärosäte Vid informationsmötet i fredags nämnde jag att vi har en viktig roll att fortsätta vårt arbete att forska, utbilda och studera. I viss mån kan detta kännas frustrerande och begränsande att inte kunna göra mer än vad en statlig myndighet och lärosäte kan eller bör. Krigets vidrighet väcker starka känslor och behov av att agera och manifestera. Jag hoppas att alla som önskar hittar organisationer och sammanhang där ni kan få utlopp för det.

The War in Ukraine: reflections from the Vice-Chancellor

The invasion of Ukraine is now on its seventh day and despite large advancing Russian forces and intensified attacks on cities, the Ukrainian defence forces and the Ukrainian people are fighting back. They are fighting with great bravery for the freedom of their country and their survival.

The Russian setbacks during the initial days of the invasion days are in many ways surprising and somewhat encouraging, although we observe, with horror, the escalation of the use of force in the cities. We are still very much just in the beginning of these events, and we must therefore be cautious about any conclusions we draw.

The Russian forces have thankfully surprised us in a negative way so far, while the international community has surprised us in a positive way. There is great international solidarity with Ukraine, which is also materialising in the form of humanitarian aid, financial support, as well as defence equipment and weapons systems. The EU is speaking with one voice and imposing very tough sanctions on Russia, thus making a common foreign and defence policy reality for the first time. NATO stands united and strengthens its presence in its eastern parts. In addition, many countries are signaling continued and increased efforts to strengthen their defence capabilities. In just a few days, Putin has contributed to uniting and strengthening a somewhat polarised and divided "West". In strategic terms, everything seems to be going against Putin and it is becoming increasingly difficult to see a positive end scenario for Russia - which is precisely why the situation may be even more dangerous.

I have received many questions about what the Swedish Defence University does or what we should do in addition to our research and education, to contribute in different ways. In addition to the initial communication and briefing for students and employees last Friday, the SEDU is doing the following:

• A wide range of researchers and teachers at the Swedish Defence University contribute with their expertise on a daily basis in various media. We are also planning a seminar series on the war in Ukraine, bringing together SEDU experts and invited guests to contribute with knowledge and expertise for both internal and external purposes. The aim of these lectures is to complement the media coverage of the war with more in-depth conversations, as well as new and broader perspectives. The SEDU has a unique cope of expertise and thus has an opportunity to join forces to make substantial contributions to the understanding of the war in Ukraine.
• The SEDU has reached out within the Scholars at Risk network, which welcomes refugee academics. Within the Swedish Universities and Higher Education Association (SUHF), we are also currently considering how Ukrainian refugee students can be supported in various ways.

We continue to follow the war and to do what we can as a university. At the briefing last Friday, I mentioned that we have an important role to continue our work of research, education and studies. I am well aware that it may feel frustrating and limiting to not be able to do more as a government agency and higher education institution than we can or should. The horror of war evokes strong emotions and a desire to act and protest. I hope that those of you who would like to engage beyond will find organizations and contexts where you can find an outlet for it.