Kriskommunikatörens roll under luppen

Kriskommunikatörens status och yrkesroll stärks av skarp kriserfarenhet och nära samarbeten med blåljusaktörer som polis och räddningstjänst. Men en stor del av kommunikatörens tid läggs på intern förankring, i stället för på externa samarbeten och arbete med kriskommunikation. Det visar en studie som publicerats i Journal of Contingencies and Crisis Management.

Syftet med studien är att öka förståelsen för kriskommunikatörens roll och hur samverkan med andra aktörer fungerar i krishanteringssystemet.

– Det finns mycket forskning om kriskommunikation när det gäller budskap och processer, men man har inte tittat så mycket på civila funktioner i krishanteringssystemet. Det här är den första studien som undersöker kriskommunikatörens roll och mandat, säger Edward Deverell, universitetslektor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan.

Resultaten visar att kriskommunikatörer samverkar relativt väl med externa aktörer, som polis och räddningstjänst, men att kunskapen om kommunikatörens uppgifter och expertis ofta är begränsad i den egna organisationen. De behöver därför lägga mycket tid på att marknadsföra sin kompetens internt.

– Det är synd att kriskommunikatörer känner att de behöver lägga så mycket resurser på intern kommunikation och på att sälja in sina kunskaper i sin egen organisation i stället för att fokusera på den mer väsentliga uppgiften – att kommunicera externt, säger Edward Deverell.

Kriserfarenhet ger ökad status

Studien visar också att erfarenhet från verkliga kriser är något som ökar kriskommunikatörens status inom organisationen. När det är skarpt läge blir det tydligt vad kriskommunikation handlar om, hur den kan bidra till en framgångsrik hantering och vilken expertis kommunikatören har.

– Ju närmare krisen en organisation eller funktion arbetar, desto högre status har de i det här sammanhanget, säger Edward Deverell.

Nära samarbete mellan kriskommunikatören och aktörer som polis och räddningstjänst ökar inte bara kommunikatörens status, det leder också till att blåljusaktörerna blir bättre på att kommunicera.

– Och då ökar deras status i det här systemet ännu mer när de lyckas förmedla sina budskap bättre, säger Edward Deverell.

Studien är en kvalitativ underökning baserad på intervjuer med 19 kriskommunikatörer, så kallade kommunikatörer i beredskap, i olika svenska kommuner.

– För ytterligare slutsatser bör man utöka analysen med ett större urval, men den aktuella studien ger oss en första indikation på hur den här relativt nyetablerade funktionen fungerar, säger Edward Deverell.

Josefin Svensson